I dag var sista dagen på sportlovet. I morgon är det ju bara vanlig lördag. Jag tyckte det var dags för lite alpina aktiviteter, så jag tog med matte till vår lokala backe, Gropen.

Full fart utför pisten, bara!

Ingen lift när man ska upp för backen, bara en röd boll som draghjälp.

Och så ner igen!

Stå still, bolljäkel!

Så där ja, bollen infångad, upp till toppen igen!

Se upp i backen, ett datachip i nacken!

Jag flyger upp igen! Det går som en dans med en boll i munnen.

Den här gången tar jag puckelpisten mer, behöver lite större utmaningar.

Det börjar bli lite mjölksyra i benen nu. Kanske bäst att ta rast.

 Soligt och fint var det, här kan vi sitta och fika matte.  Du tog väl med  leverpastejmacka till mig?

Va?! Inget fika? Vad är det här för jäkla sportlovsutflykt?

Ja, då fick vi gå hem i stället. Och nu ikväll har matte varit borta, på 50-årsuppvaktning. Och jag fick inte följa med. Typiskt. Aldrig blir man bjuden när det är festligheter.

Vi hade besök i trädgården på förmiddagen, av en liten pippi som matte inte kände igen.  Med hjälp av fågelboken kunde hon identifiera den som en kvinnlig grönsiska.

Bilden är tagen genom rutan, så den är inte den alldeles bästa. Och så såg vi en rovfågel som blev bortjagad av två kråkor. Tyvärr hade inte matte kameran redo.

Trevlig helg!