Kallaste morgonen hittills i vinter. Och då klappar tunnelbanan ihop. Husse gav sig ut för att testa, och ringde efter en halvtimmes väntan: Inga ersättningsbussar i sikte. så matte fick ta bilen och skjutsa honom och småmattorna till Liljeholmen, där t-banan vände.

Som tur är tog hon bakvägen, för stora vägarna var helt igenkorkade av trafik. Det tog 40 minuter till Liljeholmen, men bara tio minuter hem igen, för då körde hon ju mot trafikströmmen. Matte var väldigt glad åt att hon hade dubbdäck på, när hon såg andra som spann och blev stående i uppförsbackarna. De är kanske miljöfarliga, men trafiksäkrare.

Till slut kom hon i alla fall hem och vi kunde gå ut på vår morgonrunda. Den blev inte lång i dag.

Det är inte lätt att köra på smågatorna, för snövallar har gjort att man knappt kan möta andra bilar. Men snart kommer förhoppningsvis snösvängen och fraktar bort vallarna. Fast de får ta det försiktigt. I en del snöhögar döljs bilar.

Här står faktiskt en insnöad bil.

Det sticker fram lite av bakskärmen.

Vi tog en längre runda mitt på dagen, då termometern stigit till 14 minusgrader.

Snöhögarna växer. Den här finns vid vändplanen på vår gata.

Matte! Du kan passa på att plåta inför nästa års julkort. för så här mycket snö lär vi aldrig mer få.

Jag röjer väg

Ganska mysigt är det ändå

Sniff, sniff, inga möss här

Jag vet inte var mössen har gömt sig. Eller har de kanske flyttat söderut?

Koltrasten finns i alla fall kvar, och kalasar på ett äpple, som jag älskar!

"Håll dig undan, det här är mitt äpple", fräser hon.                    

Snålfinken!

På eftermiddagen lyckades småmattorna hitta ersättningsbussar när de skulle hem från skolan. Men husse gav upp och gick hem från Liljeholmen, en stärkande promenad på 50 minuter. Utan mig! sånt slöseri.

Jag kan i alla fall rapportera att i köksfönstret är det vår!