Jag vet precis vilken dag det har varit i dag. Skottdagen. Den ska ju komma i slutet av februari, och i dag har det skottats och skyfflats till höger och vänster. Vart man har gått så har man hört det omisskännliga ljudet av snöskyffelskrap och tung andhämtning. Och en och annan svavelosande ed över vädrets nycker.

Husse skottade sig fram till brevlådan i morse, bara för att upptäcka att tidningen inte hade kommit. Som tur är har vi ju inte så lång gång att skotta. Och tidningen kom sen, så matte kunde njuta sin söndagsfrukost i lugn och ro. Jag hade inte så bråttom ut (dessutom var det husse som tog morgonrundan) för det var minus 16 grader i morse. Det steg till minus 12 mitt på dagen.

I går blev det bara korta promenader, på grund av snöfall, blåst och kyla i en otrevlig kombination. Vi hade gäster på kvällen, och jag fick ligga i soffan och bli kliad från två håll. Inte dumt alls.

Farligt överhäng har det blivit. Snart ramlar det väl ner över mig när nån slår igen dörren lite hårt.

Bakom det här staketet brukar jag sitta på sommaren och titta på folk som går förbi.

Altanbordet försvinner snart.

Mitt på dagen tog matte och jag en längre promenad. Det hände alla möjliga äventyrligheter, jag kom i slagsmål och blev anklagad för stöld. Men först några bilder. Jag får be om ursäkt för den dåliga kvalitén. Min fotograf hade inte koll på inställningarna i dag, och har försökt reparera skadan i Photoshop med klent resultat.

Lite hopp och skutt där människorna har trampat upp en stig

Lite långsammare där jag själv ska bana väg

Hallå, kan nån ringa efter en snöslunga?

Puh, börjar bli ganska trött nu.

Men ute på isen var det inte riktigt lika djup snö. Den har blåst undan. Om jag gräver en stund kanske jag kommer ner till vattnet.

Och så dansar jag lite breakdance

Yeah, yeah, det svänger

Fast tänk om det var en snödans? Jag måste kolla med Torsten, så jag inte blir utskälld för att ha framkallat ännu mer snökaos.

Bäst jag slutar dansa innan nån ser mig

Lika bra att traska hemåt

På hemvägen stötte vi på en neapolitansk mastiff-tjej som jag träffat förut. Men den här gången var det fel på hund-kemin. Det ryckte lite i min överläpp och då tände hon till och slängde omkull mig i snön med ett rytande. Bäst jag passar mig i fortsättningen, för hon går i en annan viktklass än jag.

När vi passerade Konsum mötte vi en kvinna med två pulkor. På den ena pulkan satt två barn, på den andra, som var närmast mig, låg en plastkasse och överst i kassen låg ett halvt paket med riskakor, med ostsmak. Det var trångt där vi skulle mötas och jag tog risken, kastade mig fram och nöp paketet. Tyvärr tog matte det ifrån mig innan jag hann få i mig något. Det är svårt att svälja ett halvt  paket riskakor helt. Kakorna åkte i papperskorgen och matte bad tusen gånger om ursäkt. Hon erbjöd sig att köpa nya riskakor, eller i alla fall betala för dem, men damen bara skrattade och sa att det inte behövdes. Och det var nog tur för matte hade ändå ingen plånbok med sig, upptäckte hon.

Ja, jag stjäl aldrig från bord och diskbänk, men allt på marknivå är lovligt byte, anser jag.

Till slut en liten hälsning till mina läsare i Vietnam. Jag vet ju att ni snart kommer hem, och därför har jag som en överraskning sparat lite vinter till er, så ni inte ska bli alltför besvikna över att ha missat allt julkortsvackert och vitt som vi fått glädja oss år sedan mitten av december.  Så oroa er inte, snön ligger kvar ett tag till, det har jag ordnat.