I dag kom rimfrosten på återbesök. I morse var världen täckt av ett vitt lager kristyr, väldans vackert.

Vitt, vitt, vitt

Vitt och vackert

Med en och annan färgklick i allt det vita

Morgonsolen gjorde ett tappert försök att visa sig.

Men det mulnade på rätt snart. På eftermiddagen åkte matte och jag till brukshundsklubben i Ågesta. 

Vi började med en promenad i skogen. Jag håller mig mest till stigen, det blir så tungt annars.

Jag kollar snödjupet på övre planen

Lite väl djupt för att träna apportering. Apportbocken skulle bara försvinna.

Men det skulle kunna funka för att träna kryp. Ingen ser om man har magen i marken ordentligt.

Inte lönt att gå och kolla om någon har tappat något under fikabordet. Där har ingen suttit på länge.

Och agilityplanen är inte skottad. Man kan faktiskt promenera igenom däcket.

Som tur är var lilla nedre planen skottad, så där tränade vi lydnad en stund. Gick igenom tvåans moment plus lite framförgående, som lossnar mer och mer.

Matte var väldigt glad åt att jag gjorde två apporteringar nästan helt utan tugg. Fast jag har fortfarande svårt att göra fina ingångar med apportbocken i munnen. Men rutan fattade jag ingenting av idag. Får se om matte kommer på något sätt att göra den roligare.

Eftersom det var fettisdagen i dag hade matte köpt semlor. Fyra semlor. Hon är inte så bra på att räkna. Vem tror ni blev utan? Ja, jag blev inte helt utan. Jag fick kartongen som semlorna legat i, ihoptejpad, med några bitar torrfoder i.

Snålmatte, säger jag. Men ibland kostar hon på sig. I går var hon och hämtade ett jättepaket på posten. En present till mig, tänkte jag förväntansfullt.

Och nog var det till mig alltid. Ett tortyrbord. Sånt onödigt spenderar hon sina pengar på....!

Är det nån som vill adoptera en lagom tjock lagottoherre i sina bästa år? Med små anspråk och stor aptit?