Jag ligger lite efter med bloggen, så därför skriver jag om gårdagen i dag. Och om det händer något i dag att blogga om så får jag väl skriva om det i morgon.

Hör just på radion om snökaos i södra delen av landet, med inställda tåg och flyg, stängda skolor och inrasade tak. En häst fick avlivas av skadorna den fick när taket på ridhuset rasade in! Hit har inte snön kommit än. Hoppas snömolnen har tömt ut det mesta innan de når hit. Vi har redan så vi klarar oss.

"Gräddtårtan" på altanen blir bara tjockare och tjockare.

Gårdagen började inget vidare. Matte fick för sig att klippa tassarna, för att det inte ska fastna så mycket snö. Och så fortsatte hon att putsa både här och där. Jag gillar inte när saxen kommer fram. Jag är så rädd att hon ska sticka mig.

Det var soligt och fint, bara ett par grader kallt, så vi bestämde oss för att ta en rejäl promenad. Vi gav oss i väg, och längre ner på gatan fick vi syn på den här fina björktrasten.

Äpplena har blivit bruna och liknar semlor! Man blir lite sugen.

Björktrasten bryr sig inte om att äpplena är lite medfarna.

Efter en stund mötte vi min kompis Vilgot, som var på rymmen. Han hade bråttom, så han hälsade bara som hastigast, sedan sprang han vidare.

Matte hade inget extrakoppel, så det var inte lönt att försöka få fatt i honom.

Jag poserar lite snyggt på en stor sten.

Matte försöker lura ut mig på skridskoisen. Glöm det, säger jag och räcker ut tungan åt henne.

Nere vid 4H-gården hälsar vi på hästen Fjordor.

Och kossan Sally.

Vi morsade på fåren också.

Vi skvallrade en stund.

Vi har rätt många gemensamma intressen. Vi diskuterade bland annat klippmaskiner och skär. Vårklippningen närmar ju sig.

Vi fortsatte och efter en stund mötte vi min vän Angela. Och vem hade hon i släptåg? Jo, Vilgot.

Konstigt, han sprang ju åt andra hållet. Han måste ha gjort en kringgående rörelse och fått vittring på Angela, som löper just nu.

Hmmm, och så flirtar han med MIN tjej. Tur att hon ser måttligt förtjust ut. Inte var han särskilt elegant i sin uppvaktning, heller. Försökte mest med den burdusa klätterstilen.

Angelas matte tyckte det var besvärligt att promenera i alla fall, med Vilgot klängande, så hon gjorde ett koppel av sin halsduk, och så fick Vilgot låna Angelas halsband. Sedan gick vi hem med Vilgot. Angela och hennes matte först, och så matte efter med mig och Vilgot. Behöver jag säga att han drog i halsduken. Den blir aldrig sig lik igen.

Till sist var han avlämnad i alla fall, under högljudda protester. Och jag fick ha Angela för mig själv. Trodde jag. Nä, då tyckte matte att det var dags att gå hem.

Men jag förlåter henne, för på kvällen bakade hon semlor.

Gissa vilken som är min. Jo, den utan mandelmassa, och med lite mindre grädde, men med en härlig skiva ost.

Man vågar knappt tro att det är sant!

Mums, glufs.

Ah, härligt. Jag kan tänka mig en till? Nähä, inte det.