I morse var det minus 19,9 på vår termometer och nu i kväll är det bara minus 8,2.  Våren är på väg!  

Natten var vinterns kallaste hittills hos oss . -16,9. Och mitt på dagen när husse, matte och jag tog en promenad i Sätrareservatet var det fortfarande kallt, -14, trots att solen tittade fram emellanåt.

Det var nästan för kallt att plåta, tyckte matte, som frös om fingrarna så hon inte kunde ställa in kameran ordentligt. (Kanske därför det blev lite dubbelt ibland).

Nå, här är i alla fall några bilder:

Jag poserar på bryggan.

Här luktar sork.

Jag gräver och gräver.

Hallå, sorkar! Är ni hemma?

Inga sorkar här. Men det doftar hund... 

Det känns precis som om nån följer efter mig.

Ha, ha jag bara skojar lite med er. Det är inte min tvillingbror, utan min låtsaskompis Skrutten.   Det är kul när han jagar mig.

Kul att gnaga pinne tillsammans. Speciellt när man har varsin, och inte måste dela.

Vad säger du matte? Är det dags att åka hem? Redan? Undrar du vem jag pratade med? Nä, jag pratade bara lite med mig själv.

Nej, nu hinner jag inte skriva mer. Vi ska dricka kaffe. Dvs husse och matte ska ta en latte, och jag ska försöka tigga mig till en pepparkaka. Vi hörs!

Jaha, så är det måndag, det vill säga fredag vad matte anbelangar. Hon har gått av sitt pass och är tillbaka i dagsljuset igen, efter sju dygn av mörker. Det har ju inte gått nån nöd på mig, för husse har varit ledig och promenerat med mig, så mycket kylan nu tillåter. Några jättelånga turer blir det ju inte, för jag blir så kall om tassarna.  

Men i dag var matte alltså på banan igen, och jag tog med henne på en lunchtur, för att visa vad som hänt i trakten sen sist.

En del får det jobbigt är helgerna är över och vardagen börjar igen.

Kolla matte, isen har lagt sig på Mälaren. Förra veckan var det fortfarande öppet vatten.  

Här är bryggan som jag hoppade från i somras.

Det känns som om det var väldigt länge sen.

Nu kan man ju gå på vattnet.

Men matte vill inte släppa mig lös. Isen är inte riktigt pålitligt, säger hon.

Isen i trappan upp till vår gata är däremot pålitlig, tjock och hård. Kom nu matte, skynda dig lite. Vadå? Har du inte broddarna på dig. Men gör som jag, kör med inbyggda.

Ha det gott, och tänk på att det ljusnar, lite, lite varje dag.      

Jag överlevde nyårsafton - med nöd och näppe. Jag kunde ju ha dött av chocken när det small för fullt vid tolvslaget. Matte var på jobbet och småmattorna hade rest bort. Tur att husse var hemma och höll mig sällskap.

Och i dag är det ett nästan magiskt datum 100101 - bara ettor och nollor - och ett nytt årtionde ligger framför oss. Det känns som ett bra tillfälle att sätta upp lite mål för 2010.

Jag nöjer mig med ett enda mål: att bli världsberömd.

Mitt namn ska nämnas överallt, och min bild förfölja er var ni än är

Alla ska veta vem Totti är

Naturligtvis blir mina agilityframgångar uppmärksammade efter VM.

Även mina insatser i friidrotts-EM hyllas.

Jag tror att jag också ska slå mig på politiken. Det behövs någon med karisma och pondus som för sällskapsdjurens talan.

Idolporträtten finns överallt.  

Ja, så ser mina mål för kommande året ut. Fast allra viktigaste är ju de dagliga målen som finns i den blåa skålen...