Kylslaget i morse också, minus åtta grader, men soligt. Tyvärr försvann solen till eftermiddagen, men matte, husse och jag gav oss i alla fall ut på långpromenad. Två timmar var vi ute.

Vi började med att gå längs sjön Trekanten, där skridskobanan var upplogad. Massor av folk i alla åldrar åkte skridskor, med stavar, med barnvagnar och med hundar.

Den där varningen var det ingen som brydde sig om.

Till och med korvgubben hade vågat sig ut på isen med sin vagn. Men jag fick ingen korv, trots att jag stretade och drog för att komma dit.

Vägen gick förbi Vintervikens trädgårdar. Namnet passar mycket bättre nu än på sommaren.

I Vinterviken vågade vi oss ut på Mälarisen. Där hade någon glömt kvar sin segelbåt i höstas.

Jag hade tagit med min röda boll. Snälla husse, du kan väl kasta?

Härligt. Den syns så bra mot snön.

Fast den är en hejare på att slingra sig undan

Ha, nu fick jag dig allt!

Full fart tillbaka

Hej vad det går

Snälla husse, kasta igen

Jaaa, skoj!                                    

Jag springer och springer. Man få anstränga sig lite om man ska aktivera sina tvåbeningar

Plötsligt kom det en annan hund och ville leka.

Det var en avlägsen släkting, en spansk vattenhund på två år som heter Dino.

Vi hade aldrig träffats förut, men han ville så gärna leka

Så jag gjorde honom till viljes, snäll som jag är (åtminstone ibland)

Nu jagar jag dig, Dino

Så får du jaga mig sen.

Efter det fortsatte promenaden upp på land och hem igen. Det var ganska skönt att komma in i värmen och vila. Man börjar ju bli lite till åren. Fast Dinos husse och matte trodde att jag var en valp(!?)