Jaha, så är det måndag, det vill säga fredag vad matte anbelangar. Hon har gått av sitt pass och är tillbaka i dagsljuset igen, efter sju dygn av mörker. Det har ju inte gått nån nöd på mig, för husse har varit ledig och promenerat med mig, så mycket kylan nu tillåter. Några jättelånga turer blir det ju inte, för jag blir så kall om tassarna.  

Men i dag var matte alltså på banan igen, och jag tog med henne på en lunchtur, för att visa vad som hänt i trakten sen sist.

En del får det jobbigt är helgerna är över och vardagen börjar igen.

Kolla matte, isen har lagt sig på Mälaren. Förra veckan var det fortfarande öppet vatten.  

Här är bryggan som jag hoppade från i somras.

Det känns som om det var väldigt länge sen.

Nu kan man ju gå på vattnet.

Men matte vill inte släppa mig lös. Isen är inte riktigt pålitligt, säger hon.

Isen i trappan upp till vår gata är däremot pålitlig, tjock och hård. Kom nu matte, skynda dig lite. Vadå? Har du inte broddarna på dig. Men gör som jag, kör med inbyggda.

Ha det gott, och tänk på att det ljusnar, lite, lite varje dag.