Rubriken är kanske lite missvisande, för i dag har jag faktiskt arbetat hårt. Men lite lek blev det, som ni kan se på bilderna längre ner.

I dag var sökträningen inställd, så jag och Frodo bestämde oss för att träna lite spår och lydnad i stället. Frodos deltidslillebror Rufus fick också hänga med. Först fick våra assistenter i uppdrag att lägga spår. Sedan tränade vi lydnad och fikade medan spåren mognade.

Lydnaden gick sisådär i dag. Matte prövade med extern belöning, det vill säga godis i en liten skål vid sidan om, för att se om det fick mig att skälla mindre under vissa moment, men det hade snarare motsatt effekt. Ganska mycket skäll blev det i dag, måste jag medge.

När det gällde spåren hade matte gjort två ganska korta spår, båda raka, med en 90 graders vinkel. Sist höll jag alldeles för högt tempo, höll huvudet högt och genade kors och tvärs över spåret. För att få ner nosen och tempot hade hon i dag lagt korvbitar med cirka fem meters mellanrum.

Första spåret blev för mycket korvletning, tyckte hon. Jag brydde mig inte om pinnarna, nosade förstrött på en men fortsatte sedan att leta korv, i full fart. Godis ska ju vara en lugnande belöning, heter det, men för mig är det uppåttjack. Jag tog ett par pinnar, men först sedan matte pekat ut dem åt mig.

Sedan fick jag vila lite i bilen medan Frodo gick sitt spår. Därefter var det min tur igen, med spår nummer två. Den här gången gick det bättre, jag tog alla pinnar utom en, men när vi kom fram till slutet som var en boll, syntes det tydligt hur uppslukad jag blivit av korvletningen, för jag struntade i bollen, som jag annars älskar. Matte tror att han ska försöka hitta något annat sätt än korv i spåret för att bromsa upp farten och få mig att följa spåret bättre. Kanske tätare pinnar? Tips emottages med tacksamhet.

Sist fick Rufus gå ett korvspår. Han är ju inte så gammal och det här var hans första spår, och det klarade han och Martin med den äran.

Och så lite bilder från leken, som avslutade lydnadsträningen. Inte så där superskarpa, men ljuset var inte mycket att hurra för idag.

Haha, du kan inte ta mig!

Buu, nu har jag dig snart fast!

Min storebror är störst och starkast i världen. Men jag kan flyga, jag, säger Rufus.

Hej hopp, din lilla filur!

Nu ska du få, vänta bara!

Hallå där, ge sjutton i mina ädlare delar!

Ger du dig?

Fullt ös, medvetslös!

Han är snabb, den lille rackaren.

Men nu har jag dig allt!

Hallå, vänta på mig!

Grrr, nu äter jag opp dig, sa trollet.

Vi leker följa John

Ingen hinner i fatt Blixtlagotton

Hjälp, Svarta Faran är efter mig!

Ja, som ni förstår var det en ansträngande, men rolig dag med lydnad, spår och lek, trots regn och rusk. Så nu ska jag vila hela kvällen! 

Otursdagen lider mot sitt slut och än har inget elände dykt upp. Peppar, peppar, ta i trä!

Om man inte räknar mattes besök på Fotomässan i Älvsjö, förstås. Det kan bli dyrt i längden...

Hon åkte dit för att titta runt, bland några tusen andra fredagslediga. Mycket att titta på fanns det, och att lyssna på, bland andra fågelfotografen Brutus Östling. Hon hittade en del spännande saker att köpa, men det mesta var alldeles för dyrt. Några saker unnade hon sig dock:

En reflektor, liten nog att ta med i fotoväskan.

Så här stor blev den när man fällde ut den, vit på ena sidan...

...och silvrig på den andra. Den kan man använda att mjuka upp skuggorna med, t ex om man ska plåta något som är belyst från ett håll.

En kameraryggsäck blev det också, en Tamrac  Aero 80. Matte har visserligen en bra fotoväska, men hon behöver något att ta kameran i när vi ska på längre utflykter, så att det blir lättare att bära. Den här har utrymme för kamera och objektiv längst ner, och ovanför det finns plats för mackor, en extra tröja, bollar, hundgodis och andra nödvändigheter. Vattenflaska och termos får man ha på sidan, och i utrymmet mot bärremmarna finns plats för en dator.  Ganska onödigt, för det tänker vi inte ta med i skogen, men där kan man vika ner en regnjacka och stoppa ner sittunderlaget.

Sedan köpte hon det som kan visa sig dyrt i längden:

Tre böcker om foto av Scott Kelby, i ett behändigt paket för 469 kr. Hon har bara börjat läsa lite i den första och har redan konstaterat att för att ta skarpa bilder måste hon köpa: 1) Stativ 2) Speciellt stativhuvud 3) fjärrutlösare och sist men inte minst 4) bättre objektiv.  Så det kan bli dyrt. Men vill jag göra mig bra på bild får jag väl göra lite uppoffringar. Jag kan tänka mig att avstå från veterinärbesök och hundshampo.

Annars har det inte hänt så mycket. Förutom att fågelrestaurangen öppnade i dag:

Så nu väntar vi bara på de första gästerna. I år bjuder vi på en nyhet: jordnötter. Jag vet inte vad småfåglarna tycker om det, men själv älskar jag jordnötter och har redan dammsugit gräsmattan på nötter som matte spillde när hon fyllde automaten.

Trevlig helg!  

Vi börjar med en bildgåta:

Vad kan det var för något på bilden? Svaret kommer längre ner.

I dag har matte jagat runt med dammsugaren, så jag har hållt mig undan så gott det går. Men lite promenader har vi hunnit med. På lunchpromenaden passade vi på att träna lite framförgående och inkallning med ställande.

Ingen kamera med i dag, men i går tog matte en massa bilder. Hon jagade nämligen den rätta formen. Vi deltar ju varje vecka i fototävlingen på Tessans blogg och temat för den här veckan är runda former. Jag föreslog att matte skulle plåta en skål med köttbullar, närmare bestämt min matskål full med köttbullar, men hon nappade inte på det. Så vi gav oss ut för att leta runda former i naturen.

En vacker stubbe

En annan stubbe

Våra japanska lyktor

Matte hittade ett vackert rött äpple bland löven, men jag kunde inte låta bli att smaka. Så då var det inte runt äpple längre.

Sandkakor är runda, men inte särskilt goda.

Tittut, en rund tunnel!

Man kan springa igenom den också.

Här är något annat runt.

Jag träffade min granne Dennis också. Vi är inte de bästa vänner, men vi har ett gemensamt intresse: pinnar.

Och så till bildgåtan. Det var inga snöbollar, utan snöbär, här i kombination med rönnbär.

Ja, vi får se vilket bidrag vi fastnar för. Jag håller fortfarande på köttbullarna. Eller kanske pannkakor? Det är också runda. Och jag har ju utnämnt 10 november till pannkakans dag. 

Jag tar tillbaka allt elakt jag sagt om november. Det är ju en riktigt trevlig månad, då man kan kura ihop sig och vänta på julen. Ingen stress med att man måste gå ut och ta vara på det fina vädret, och tävlingssäsongen är över.

I dag har vi tagit det lugnt. Var och en har pysslat med sitt och jag har haft den övergripande kontrollen.

Husse har krattat löv och matte har sovit.

När hon vaknade kom hon på att jag gillar såna där italienska skorpor med mandel, cantuccini. Och därför bakade hon såna. Hon hittade receptet i Dagens Nyheter 2003 och delar gärna med sig (av receptet alltså, skorporna är snart slut). Skorporna blir lika goda som de dyra man köper i affären.

Mandelskorpor med apelsin

2 ägg

2 dl socker

2,5 dl sötmandel

50 g smör

0,5 tsk salt

1 tsk vaniljsocker

1 apelsin

4 dl vetemjöl + lite till utbakningen

1 tsk bakpulver

Värm ugnen till 190 grader. Mal hälften av mandeln i mandelkvarn (funkar inte med matberedare) och grovhacka resten.

Skala lövtunt av det yttersta gula från en väl tvättad apelsin och strimla mycket fint. Pressa saften ur en halv apelsin

Blanda mandel, ägg, socker, salt, rumsvarmt smör i bitar, vaniljsocker, apelsinskal och apelsinsaft. Rör sist ner mjölet blandat med bakpulver.

Rulla till fem längder, ca 2-3 cm tjocka, aningen tillplattade, och lägg på plåt med bakplåtspapper. Grädda cirka 15 minuter mitt i ugnen.

Ta ut plåten och skär längderna till skivor på snedden. Sätt in plåten i ugnen igen och rosta till gyllene färg cirka 5 minuter till. Stäng av värmen, öppna ugnsluckan på glänt och låt skorporna torka på eftervärmen minst 20 minuter.

Kladdig smet...

...blir härliga skorpor!

Husse eldade i kakelugnen som spred skön värme i huset.

Helgen började inte så kul. I går blev jag duschad och shamponerad och pilligurad i öronen.     

Hur kan du göra så mot mig, matte?

Men så här efteråt känns det rätt skönt att vara ren och fri från kliande frön och strån.

Blött, mörkt och dystert. Vad ska vi egentligen ha november till? Det är en alldeles överflödig månad, tycker jag. Alla de andra månaderna har någon positiv sida - men inte november. Ja, det skulle vara för alla de som har födelsedag då, förstås. Kanske kan man flytta någon trevlig dag till november? Kanelbullens dag, till exempel? Eller skapa en ny helg? Pannkakans dag, den 10 november!

I morse var det snöblandat regn och mitt på dagen regnade det och i kväll regnade det. Och mörkt har det blivit, man ser ju knappt var man sätter tassen. Tur att matte har letat fram reflexer. I kväll hade jag min reflexväst på mig.

Det står DOG på den, så att ingen ska tro att det är ett vilsegånget lamm som är ute och spatserar.

Det är bra att synas i mörka novembernatten.

I morse träffade jag Tico. Han hade ett jättebra reflextäcke som även fungerade som regnskydd. väldigt smart, måste jag medge. 

Nä, nu får det vara färdiggnällt. Tänk positivt, brukar matte säga till mig. Och vi måste ju tänka på att våren närmar sig med stormsteg. Våren 2010 har aldrig varit så nära som nu!    

Hallå, här är jag igen. Har ni saknat mig? Jag tyckte jag behövde några dagars semester, så jag drog mig tillbaka till mitt gamla vanliga pensionat. Några dagars lantluft, så är man som en ny hund.

Jag hade en liten semesterromans på gång, med en söt lagottoflicka, men min värdinna Barbro tyckte att jag var för intensiv i min uppvaktning, så hon satte stopp. Nästa gång får jag se till att ligga lågt tills alla tvåbeningar är utom synhåll.

Medan jag var bortrest passade jag på att skicka familjen på långhelg i Barcelona, så att de inte skulle sakna mig för mycket. De hade också haft det trevligt, med sol och värme, promenader längs stranden, utecaféer och kulturvandringar i staden.

Barcelona verkar i alla fall vara en demokratisk stad, samma förbud för människor som för hundar. Men matte blev lite beklämd, för alldeles invid hotellet fanns en zooaffär som hade hundvalpar i små glasmontrar.  Mängder av  valpar fanns det, franska och engelska bulldogar, taxar, cavalierer, dvärgpinschrar, en hel kull weimaraner och någon sorts terrier. När butiken var stängd kunde man höra pipet bakom jalusin. Tur att man inte fick en sån start i livet.

Skönt är det att vara hemma i alla fall. Jag har inspekterat ägorna, det vill säga tomten, kvarteret och bostadsområdet med omnejd. På lunchpromenaden hittade jag inte mindre än två mogna päron som jag slafsade i mig.

Mums!

Och alla löven har passat på att ramla ner medan vi varit borta, så nu är grenarna kala och tomma. En fördel med det är att det blivit lite ljusare ute på kvällen.