I dag var det frost på marken när vi kom ut på morgonpromenaden, och de första snöflingorna yrde i luften. Och i går rakade matte av mig all pälsen. Snacka om dålig tajming!

Men jag fick ta på vinterrocken, så det gick bra ändå.

I dag trodde jag vi skulle stiga upp extra tidigt, för mattes klocka ringde redan halv tre. Jag satte mig förväntansfullt framför matskålen, men det blev tji frukost. Hon skulle bara skjutsa mellanmatte till flygbussen. Sen kom hon hem och la sig igen. Jag fick vackert vänta och hungra tills husse steg upp vid sex.

I går kväll hade jag tänkt blogga, men när min sekreterare och jag suttit vid datorn en timme hade vi bara hunnit läsa mejlen och läsa ikapp på andra hundbloggar, sen var det läggdags. Så här kommer några rader och bilder om gårdagen.

På förmiddagen var matte i stan och gick ärenden. Hon köpte bland annat motljusskydd till sina objektiv. När hon ändå var i fotoaffären passade hon på att fråga om något som förbryllat henne, nämligen att kameran kan ta snabbare bildserier på sportinställningen i automatikläget, än när hon ställer i flerbildsfunktionen i manuellt läge. Och då fick hon svar. Om brusreduceringen är aktiverad, så tar det längre tid, för då tar kameran två bilder, och jämkar samman dem utan att man märker det. När brusreduceringen var frånkopplad smattrade kameran på i rask takt även i manuella läget. Brusreduceringen är bra om man fotar med höga ISO-tal, vilket matte ofta gör i sökskogen, men ibland är det ju bra att kameran tar flera bilder i snabb följd också. Killen i fotoaffären tyckte att hon skulle pröva sig fram. Bruset märks ju mest om man ska dra upp stora förstoringar, och det brukar vi ju inte göra.

Nu undrar ni kanske över denna långa fototekniska utläggning. Jo, det är för att matte vill skicka en hyllning till världens bästa fotoaffär (i alla fall en av de bästa) Fotokungen på Kocksgatan på Södermalm. Det är en lågprisaffär med suverän service. De som jobbar där kan verkligen foto. Och de tar sig tid att hjälpa till, vilket behövs för noviser som min matte.

Efter lunchpromenaden i går var det i alla fall dags för höstfriseringen.

All den varma ullen går till spillo just när den behövs som bäst.

Den här gången fick jag i alla fall behålla skägget.

Efter klippningen fick jag lite glädjefnatt och for runt med sin nya kamptross som jag vann på tryffelhelgen på Gotland

Matte trodde att jag for runt därför att jag kände mig så lätt efter att ha blivit av med all den tunga pälsen

Men egentligen var det ju för att jag var så lättad att helskinnad ha sluppit ifrån den timslånga terrorn med klippmaskin och sax!