Puh, nu ska jag äntligen försöka få tid att slutföra berättelsen om mitt Gotlandsbesök. Det där bloggandet tar tid, må jag säga.

Nåja, till saken. Söndagen började med hotellfrukost, som matte brukar tala så lyriskt om. Jag tycker då inte den var så märkvärdig, bara de vanliga torra kulorna.

Efter morgonpromenaden åkte vi bort till Risungs gård för inofficiell utställning. Jag skulle inte ställas ut, bara vara publik, vilket passade mig utmärkt.

(klicka på bilderna så blir de lite större)

Här är en av klasserna som skulle bedömas. Unghundsklass hanar, tror jag. Eller var det kanske juniorklass?

Domaren kände och klämde, och kollade om de borstat tänderna ordentligt. Tur att inte jag var anmäld. Jag brukar ju slarva med tandborsten.

Den här lille tanfärgade gynnaren fattade matte tycke för.

Det här är Morris som bodde på samma hotell som jag.

Söta Iriz fick vara med och tävla om specialpriset för vackraste huvud. Dessutom tillhörde hon, liksom jag, de tre bästa i prova på-klassen i tryffelsök, trots att hon bara är elva månader gammal.

En del passade på att fördriva väntetiden med att knyta nya kontakter.

Andra passade på att knyta sig en stund.

Själv tog jag mig en titt på utsikten, och kollade om kamouflagefärgen stämmer.

Nå, så var utställningen klar. Här är segrarna. Tiken till höger blev BIR (bäst i rasen), medan hanen till vänster blev BIM (bäst i motsatt kön). 

Ressu var med och tävlade och blev fyra i öppenklassen, i hård konkurrens! Visste väl att han var en stilig kille.  När han var färdig i ringen tog vi oss en skön promenad på fälten, han och jag, med flera härliga bad. Matte var väldigt lycklig över att alla vattensamlingar vi hittade innehöll alldeles rent vatten. Matte hade glömt kameran, så inga bilder från den sköna promenaden, tyvärr.

Ja, sen så var det bara att hoppa in i bilen, åka ner till Visby och ta båten hem, efter en mycket rolig och lyckad helg. Det var ganska skönt att komma hem igen. Borta bra men hemma bäst!  Nu håller vi bara tassarna för att de fantastiska arrangörerna orkar med att göra en tryffelhelg nästa år också! Och att det finns någon tryffel kvar sedan alla duktiga tryffelhundar dammsugit markerna.