Så lite utförligare rapport om helgens äventyr. Det började med att jag, husse och matte tog båten i fredags till Visby.

Ganska långtråkigt var det ombord, och ganska trångt i djursalongen, bland hundar, katter och en iller. Jag blev kompis med en liten yorkshireterrier och vi hjälptes åt att blockera gången.

Så var jag då i Visby för första gången. Snygga betonghinder i form av gutefår hade de överallt. Vi bodde hos Stefan och Cajsa innanför ringmuren, och hade en trevlig kväll.

Vi hann med en trevlig långpromenad också, längs vattnet.

Sån fin service de har i Visby, gratis bajspåsar. Men är de bara för tikar? Måste vi killar ha med egna påsar?

Flyttfåglar på väg norrut?

Solen har gömt sig bakom ett moln.

Va, har vi hamnat i tropikerna? Nä, bara palmer i kruka på en strandkrog i Visby hamn. 

Solen går ner.

Det hade börjat blåsa och var en hel del vågor, men fredagen bjöd på fint väder. Men för resten av helgen hade SMHI lovat regn och hårda vindar. Men när vi vaknade på lördagmorgonen och körde upp till Valleviken, där vi skulle bo, var det fortfarande bra väder.

Morgondimma över Valleviken

Solen börjar få dimmolnen att lätta.

Det var här på Risungs gård i Rute som hela tryffelevenemanget skulle hållas.

Och där fanns massor av lagottohundar som ville bekanta sig med varandra.

Stora och små, lockiga och mer kortklippta varianter fanns det.

Hm, kan det finns tryffel här under?

Deras hussar och mattar var också med. Här fick vi träffa Pia och Elliot, som vi känner från bloggvärlden.     

Söte Elliot var en riktigt mysig lagottokille, tyckte matte. Han ville hälsa på allt och alla. Mig fick han då inte hälsa på, jag sa ifrån på skarpen, så att matte skämdes över mig.

Andra hundar ville krama varandra, men jag tycker bäst om människokramar. Här är det Elliots husse Håkan som myser lite med mig.

Sedan tittade vi på den riktiga tryffeltävlingen. En äkta italiensk domare, Paolo Alessandrini, hade tillkallats för att se till att allt gick rätt till. Den här hunden, Roma Tartuffs Tartuffan, och hennes husse vann hela tävlingen.

Här visar en annan tävlande upp sina fynd för domaren.

Här får Ressus matte det lilla verktyget som man ska gräva upp själva tryffeln med. Även det är en konst, läs Ressus dagbok (länk här till höger) så får ni veta hur det kan gå.  

Själv ställde jag och matte upp i prova på-klassen, där man fick lite introduktion till tryffelsöket. Jag snappade rätt fort, men matte var lite långsam som vanligt, och hann inte riktigt med i svängarna. Här har hon i alla fall koll på vad jag gör.

Jane som hjälpte oss visar upp tryffeln jag hittat. Matte tyckte mest det såg ut som en liten sten. Observera min viftande svans. Det är viktigt med en glad svans, sade domaren vid genomgången på kvällen.

Fram på eftermiddagen började det blåsa. Ressu fick ju skägget alldeles i oordning. Och sen blev det regn, mycket regn. Så då drog vi oss tillbaka till vårt hotellrum i Valleviken några timmar.

På kvällen drog människorna till Rute folkets hus för mat, prisutdelningar och allmänt umgänge, så då passade jag på att ta igen mig på rummet.

skönt med vila efter en ansträngande dag. I morgon ska jag berätta lite mer om vad som hände under söndagen.