Jag har fått ett påpekande i en kommentar till söndagens inlägg att det är lite konstigt att man kan bli uppflyttad till lägre klass. Tänkte därför att det är på sin plats med en liten orientering i hundvärldens konstiga terminologi.

Det är inte alltid lätt att förstå för en oinsatt att man kan få förstapris utan att ha vunnit. Och att man kan vinna utan att få förstapris. Eller att man kan bli lydnadschampion utan att ha vunnit en enda lydnadstävling. Eller att det är skämmigt att få ett andrapris på en utställning.

I lydnad tränar man i fyra klasser: 1, 2, 3 och elit. I varje klass kan man få första, andra, tredjepris eller en nolla. För att få få ett förstapris i klass 1 ska man ha kommit över 160 poäng och det betyder att man är berättigad att tävla i klass 2. Vilket innebär att flera personer kan få förstapris. Om man har fått ett förstapris kan man ändå fortsätta att tävla i klass 1 om man vill. Har man fått tre förstapris så har man erövrat lydnadsdiplom, förkortat LP1.

Bruksgrenarna är fyra: Sök, spår, rapport och skydd. Om skyddet vet jag inte så mycket men för de övriga är upplägget likadant: Nybörjarklassen heter apellklass och därefter kommer lägre, högre och elitklass. Man kan bli icke godkänd, godkänd eller uppflyttad. Från apellklass blir man alltså uppflyttad till lägre klass, hur konstigt det än kan låta.

Agility är indelad i två olika klasser: hopp och agility och i tre svårighetgrader, ett, två och tre. För att bli uppflyttad i en högre klass måste man ta pinnar, och det handlar inte om apportering utan poäng.

Hoppas det har klarnat lite. Egentligen är ju allt det här ganska onödigt, eftersom det i grunden bara handlar om att roa våra kära tvåbeningar och motivera dem att aktivera ben och hjärna. Men det gör vi ju så gärna, för vi håller ju av dem och vill att de ska hålla sig friska och raska så att de kan hänga med på de riktiga nöjena: gyttjebad, rabattgrävning, (s)kattjakt och annat kul.