I kväll har matte och jag tävlat i lydnadsklass 1 igen. Det gick inget vidare. Det blev 152 poäng och 13:e plats av 19 startande. Jag var inte alls på humör och började strula redan under platsliggningen. Först la jag mig ner redan innan tävlingsledaren sagt till, och så ville jag inte sätta mig upp på kommando heller. Lite vill man väl ha att säga till om, även om man är en hund.

Sedan rullade det på i samma takt, med mycket skällande på slutet.

Så här såg protokollet ut, med domarens kommentarer inom parentes:

Platsliggande 8,5 poäng (strul läggande)

Tandvisning 10

Linförighet 6 (Släpar, segt sättande, pendlar sid- och längsled)

Läggande 7,5 (något långsamt ner, dk sättande, gnäller)

Inkallande 10

Ställande 7,5 (flera steg, gnäller)

Apportering 6 (tugg, försöker ta innan)

Hopp över hinder 6,5 (Långsamt sättande, intensiv ljudgivning)

Helhetsintryck 6

Inte mycket att yvas över, hela 21 poäng lägre än i lördags. Men nu har matte lovat att vi inte ska tävla mer i ettan. Vi får se om vi kan träna in tvåans moment under vintern och göra någon start där till våren.

Men vi hade annat att glädjas över i dag: Min kusin Ressu och hans matte tog sitt första förstapris i lydnadsklass 3. Och trean är mycket svårare än ettan, med knepiga moment som inkallning med ställande och läggande, sättande under gång, vittringsapportering, metallapportering med mera. Det var en fröjd att se Ressu rusa mot rutan och göra en elegant tvärnit på rätt ställe!

Och några kamrater från Norsborg hundklubb glänste genom att komma etta och tvåa i lydnadsklass 1, med över 180 poäng: Cleia och Hasta.