I dag är vardagen här igen, efter en intensiv helg. Matte var nog ganska trött, för i dag höll hon på att åka iväg och handla och lämna mig kvar ute på tomten. Det var en ren slump att hon upptäckte att jag inte var inne. Hon hade glömt att hon släppt ut mig en halvtimme tidigare.

Ni vet ju att jag är en tryffelhund, i alla fall til namnet. Och i går skulle jag då äntligen få veta vad en tryffel är och hur det går till att leta rätt på den. Ressus matte hade hämtat tryffel på Gotland och vi hade stämt träff vid deras klubbstuga för att träna tryffelsök.

Så här ser den ut. Ganska oansenlig men med en stark och mäktig doft.

Ressus matte hade grävt ner tryffel i en skogsbacke. Ressu, som prövat tidigare, fick börja för att visa hur man gör.

Sniff, sniff, Ressu söker noggrant.

Här matte, gräv lite här så ska du få se på tryffel!

Och så den efterlängtade lönen för mödan - köttbullar.

Det var bara fjärde gången (tror jag) som Ressu letade tryffel, och jag måste säga att både matte och jag blev imponerade. Det måste ligga i generna. Fast eftersom Ressu och jag är kusiner borde det ligga i mina gener också?

Så var det min tur. Och jag letade...

...och letade...

...och letade...

...fast jag minns inte riktigt vad det var jag letade efter. Jag tror det var köttbullar, fast jag hittade inga.

Skojigt var det i alla fall. Efteråt gick vi ner till klubbstugan för att fika i solskenet. När jag tittade på medan Ressu letade tryffel band matte fast mig i ett träd med den nya bitsäkra vajern som hon köpt, sedan hon glömt kvar kedjan i skogen en gång.

Smidig och stark.

Men när vi skulle fika band hon mig i bordet intill med det vanliga läderkopplet. Då kom jag på att jag ville nosa under bordet efter smulor, och var tvungen att göra mig fri. Det kunde ha lyckats men matte upptäckte i sista stund.

Det kunde ha blivit dags att åka och köpa ett nytt koppel.

Rätt var det var som vi satt där och pratade så kom det en tjej, en riktig kalaspingla.

En harlekinpudel som var något alldeles extra. Hon hette det också, Xtra. Gissa om hon kommer att väcka uppmärksamhet på lydnadstävlingarna så småningom.

Jag passade på att be henne om telefonnumret, å Frodos vägnar.

Efter fikat blev det promenad. Ressu visade mig till en fin liten strand som ligger nära klubbstugan.

Lagottokillar i sitt rätta element. Det är jag till vänster.

Och så till det bästa av allt med badet. Vi står redo, det är bara för tanterna att kasta.

Men vadå! Ressus matte hade med sig en fin  boll med piggar på som hon kastade så att Ressu kunde hämta. Men vad hade min matte med sig? Ingenting. Inte min dummy, ingen boll. Inte ens en liten pinne kunde hon hitta! Och det är tacken för att man släpat ihop 173 poöng och ett förstapris!

Ressu kastar sig i efter bollen.

Man riktigt ser hur kul han har. Livet är inte rättvist.

Men som tur är var Ressu generös och lånade ut sin boll till mig för några kast.

Nä, det var inte riktigt sant. Hans matte lånade ut bollen och band honom vid ett träd under tiden. Där grät han förtvivlat efter bollen. Men jag tycker han är en hedesknyffel i alla fall. Han grumsade inte när hans matte bjöd mig på hans köttbullar.

Äntligen min tur. Jag går i lugnt och sansat. Ingen anledning att kasta sig i så det skvätter i ögonen.

Jag har bollen.

Åh vilken fin boll.

Ressu blev väldigt glad när han äntligen fick tillbaka bollen.

På vägen tillbaka till klubbstugan lyckades jag lura matte. Jag slängde mig i ett lerigt dike, så att vi var tvungna att gå tillbaka till stranden och bada lite till. Sköönt. Men sen blev det koppelpromenad därifrån.

Ja, en dag med bad och tryffelsök - vad mer kan en lagotto begära? Ja, något gott att äta förstås. Och på kvällen fick jag en delikatesstallrik med lite smått och gott, som belöning för helgens insatser.