Äntligen, utbrister matte, har vi fått vårt förstapris i lydnadsklass ett. I dag har vi tävlat på Botkyrka BK och kom trea på 173 poäng. Det är lite konstigt i lydnadstävlingar. Där kan man få ett förstapris fast man kommer trea. Förstapris betyder att man fått mer än 160 poäng av 200 möjliga, och därmed har kvalificerat sig till att tävla i klass två.

Matte var jätteglad. Det krävs så lite för att göra dem nöjda, tvåbeningarna.

Tävlingen kunde börjat bättre. På lottningen fick matte dra först av alla och drog naturligtvis nr 14. Så då fick vi starta allra sist. Det betydde att hon fick gå och vänta och vara nervös, i stället för om vi varit bland de första. Då kunde hon ha kopplat av när vi gjort vårt, och njuta av en fika medan hon tittade på medtävlarna.

Vädret var soligt och alldeles för varmt för min smak. Men matte fick ett tips av Marion som varit där förut, att det ligger en fin badsjö alldeles nedanför klubbstugan. Så vi gick dit och jag tog ett dopp innan jag skulle in på planen. Annars hade det nog inte gått vägen.

Så här ser mina betyg och kommentarer ut:

Platsliggning 10

Tandvisning 10

Linförighet 8 (position, tappar något)

Läggande 8 (aningen segt)

Inkallande 10

Ställande 8,5 (går något)

Apportering 7 (tuggar)

Hopp över hinder 7 (låter)

Helhetsintryck 8,5 (snyggt jobbat!!)

Jag kunde inte låta bli att skälla lite, men behärskade mig ända till hoppet. Då kunde jag inte hålla tyst längre. Och det hade effekt. Så fort vi kom av planen halade matte fram grillkorven hon hade i fickan så att jag fick min belöning.

Ja, som ni kanske förstått har vi tävlat i ettan förut. Men att vi skulle få vänta ända till nittonde (!) gången innan vi fick ett förstapris hade matte nog inte trott när hon prövade första gången för fem år sedan. Vi har ju tre tävlingar på 155 poäng, men nära skjuter ingen hare.

Nu kan vi i alla fall fungera som ett levande exempel på att man aldrig ska ge upp. Det omöjliga går att uppnå, det tar bara lite längre tid.

Vi vann en buckla. Min första!

Vad man nu ska ha den till. Den är lite för liten att ha som vattenskål.

Ja, min dag på jobbet var inte slut med det. Jag har ju som uppgift att aktivera matte så att hon inte försoffas i förtid. Så på eftermiddagen åkte vi ut i sökskogen med sökgänget.

Vi tog det dock ganska lugnt i dag. Jag fick fyra pop-up-figgar halvvägs ut i rutan, för att jag skulle träna på att hämta rullen, att visa matte till figuranten på ett snyggt sätt och transportera figgen tillbaka till stigen. Vi tränade också på att jag inte skulle få belöning av figuranten direkt, utan jag fick börja transportera dem till stigen först. Allt för att förbereda oss för tävling.

Så nu i kväll har det varit skönt att få sträcka ut sig på kudden. I morgon väntar nya, spännande övningar.