I dag tog jag med matte till Gömmaren-reservatet, för jag tyckte verkligen det var dags att träna spår. Det var länge sen sist.

Camilla, Frodo och Martin följde med. Det började med att Camilla la ett spår åt mig och matte la ett spår till Frodo, medan Martin vaktade oss och ryggsäckarna. Och sedan var det bara att dra iväg. Trodde ni ja. Nä, sen skulle det fikas, medan spåret mognade. Inte så att jag har något emot fika, tvärtom. Men det var bara tvåbeningarna som fikade. Vi hundar fick snällt ligga och vänta.

Ja, ja, jag vet att jag gått kurs och lärt mig att vänta tåmodigt. Men då var det inga mackor och kakor inblandade.

Nå, till sist var det i alla fall dags att spåra. Och matte var helnöjd. Fort gick det, men jag plockade upp alla fem pinnarna som Camilla tappat i skogen och en rolig leksak som låg på slutet. En gång tappade jag spåret och fick snurra runt lite, men kom snart på rätt väg igen.

Jag vet inte riktigt hur långt spåret var, gissar på 150 meter. Matte får nog skaffa en sån där fin GPS som Bettan visade oss, så vi får veta hur långt vi spårat. Och vara säkra på att hitta hem igen, om jag mot all förmodan skulle tappa luktsinnet och gå vilse.

Men om jag skötte mig klanderfritt som spårhund så gjorde matte en sämre insats som spårläggare. Inte nog med att hon hittade riktigt taskig terräng åt Frodo, hon lyckade dessutom hamna rakt på sitt eget spår på slutet då hon skulle hitta tillbaka till fikagläntan, så att början och slutet gick ihop. Men hon informerade Frodo och Camilla om fadäsen, så att de kunde styra åt rätt håll och slapp gå spåret baklänges. Frodo skötte sig också utmärkt, men det var knappast mattes förtjänst. Tänk att man ska behöva skämmas så.

Matte drog en viktig lärdom av dagen. Det är bra att kolla in terrängen några dagar innan, så man vet att det är framkomlig väg där man tänker lägga spåret.

När vi kom hem fick jag vila, men inte matte. Hon och husse skulle fixa till det på baksidan, inför den nya gräsmattan som ska anläggas. Husse körde tre kubik matjord i skottkärran och grävde rabatter, medan matte körde jordfräs, fyllde säckar, jämnade ut och plattade till. (Camilla undrade vad de skulle med jordfräs till. De har ju mig!)

Slitsamt såg det ut i alla fall. Själv tog jag en välförtjänt vila.

Soligt och fint var det också, liksom i går. Då passade matte och jag på att göra en badutflykt. Man vet ju inte hur länge sommaren varar.

Matte kastar i min dummy från bryggan. Hur ska jag lösa det här?

Undrar om det är kallt i vattnet?

Nä, det är väl bara att kasta sig i. Kan Smilla så kan väl jag också?

Tjosan, det gick ju bra. Trots lite vatten i nostryffeln.

Jag har räddat dummyn från att driva till havs.

Jag sprider pärlor med svansen...

...de glänser vackert i pärledansen.

Jag är redo för ett nytt dyk. Smilla, kollar du på mig nu?

Jag tar sats...

...och flyger!

Ser ni mina änglavingar?

Inte alla bilder blev helt lyckade.

Sekunden före magplasket.

Och sekunden efter.

Okej matte, nu kan du kasta.

Hoppsan, ett magplask till. Jag får nog utveckla min hoppteknik lite. Undrar om Ulrika Knape har tid för en elev till?

Måste bli av med allt vatten i pälsen. Börjar ruska lite.

Shake it, baby!

Ser ni tusen stjärnor glimma?

Ja, det var en härlig badutflykt. Men det tog en väldig tid att blogga ikväll. Blogga gratis är segt så det förslår. Håller alla på att blogga ikväll?

Matte och husse har nästan slocknat i soffan efter allt slit. De har satt i sig resterna av gårdagens blåbärspaj.

Bären innan skalet kom på. Men matte har inte plockat bären själv, de har hon köpt utanför Kvantum.

Själv ska jag festa på en tjurmuskel. Så nu får ni roa er själva en stund. Ha det bra!

I dag vilar jag ut efter fyra slitsamma kurskvällar. Jag har varit på kurs på Haninge BK varje kväll mellan 19 och 21.30 och det har varit tufft.

Tyngdpunkten på kursen har varit passivitetsträning och om ni bara visste hur krävande det är att sitta stilla eller ligga ner och vänta. Första kvällen pep jag nästan oavbrutet, men sedan har jag blivit tystare för varje dag. Jag kunde faktiskt ligga bunden i ett träd i 20 minuter, tyst, medan matte stod ute på planen.

Matte är häpen över hur bra det gick. Hon upptäckte att det bara gällde att vara uthållig och konsekvent för att uppnå resultat. Förut har hon varit för mjäkig, tycker hon, och gett upp för tidigt när jag inte kunnat lugna ner mig, och har satt in mig i bilen för en vilostund i stället. Jag tycker inte hon varit mjäkig, jag tycker hon har varit förstående. Jag vet inte om jag gillar den här nya, tuffare matten.

Vi har tränat lydnad också, gått igenom de moment vi (tvåbeningarna) själva valt ut med instruktören Jonathan. Matte fick lite tips om hur hon ska träna in hoppet på nytt, för att få bort mitt obligatoriska skall. Jag har för stor förväntan på bollbelöning i själva hoppet, tror han, för skallet är uppfordrande. Nu ska vi jobba med att skicka mig mellan två punkter för att så småningom  lägga in ett hinder emellan.

Matte fick många nyttiga tips för fria följet också. Mycket prat och ganska lite action, tycker jag. Men vi avslutade de flesta kvällar med budföring, och det är bland det bästa jag vet. Fast mitt problem är att jag har svårt att sitta still hos mottagaren för jag vill ha mitt godis, och får jag inte det tillräckligt snabbt, så serverar jag mig själv. Så nu jobbade de med att jag ska sitta kvar och vänta. Jag fick ingen belöning förrän matte kommit fram till mottagaren och hämtat mig. Jag fick inte springa tillbaka till matte, eftersom jag ibland brukar tjuva tillbaka så fort jag fått något att äta. Jag hoppas förstås att få ännu mer godis hos henne.

Ja, kursen var väldigt lärorik, och matte tycker att jag tagit flera steg framåt, vad hon nu menar med det. Jag går väl alltid framåt?

Och tur med vädret har vi haft. Trots en vecka med många skurar så har kurskvällarna bjudit på i stort sett uppehåll, utom i går som började med lite regn, men då övertalade tvåbeningarna Jonathan om att det vore bra att börja med lite taktiksnack i klubbstugan, över en kopp kaffe.

Fast i går eftermiddag såg det mörkt ut. Det mullrade hotfullt, så att jag fick söka skydd i badkaret flera gånger. Och just som vi skulle till att äta middag kom det blixtar, dunder och hällregn, så jag fick kasta i mig maten och störta in i badrummet. Jag tordes inte ens stå på pass när familjen åt middag. Jag brukar göra det, utifall att de skulle tappa något på golvet. Då säger de ofta "oj" så just det ordet lystrar jag extra bra på. Matte kanske skulle säga "oj" när vi ska gå fot, för att få all min uppmärksamhet.

Ja, ja, hur som helst så var jag väldigt glad åt att få gå in i bilen och åka ifrån åskvädret.

Inga bilder idag, kamerorna har fått vila den här veckan.

Jag har inte orkat blogga något vidare den här veckan. Min ferieskola tar på krafterna, men i kväll är sista gången, så imorgon kanske jag orkar berätta något om vad jag lärt mig.

Vid ingången till planen låg i går kväll en spårpinne och varje gång vi passerade så tog jag upp den, som en påminnelse till matte att hon lovat att vi skulle ut och spåra snart. Får se om hon fattade vinken.

Vädret har varit växlande hela veckan, ömsom regn, ömsom sol. I dag regnade det lite på oss på lunchpromenaden, men solen sken så intensivt samtidigt att regndropparna torkade bort direkt.

Vi träffar många valpar nu på promenaderna. De som flyttade till nya familjer i början av sommaren har blivit stora nog att ut och kika på världen. I dag träffade vi en 15 veckors hovawart-fröken. Matte smälte direkt, men jag är svårflirtad.

För andra dagen i rad var det full aktivitet i min badvik. Det pågår filminspelning. Det ska bli en tv-serie som heter Fagervik.

Jag funderade på att fråga om de behöver någon lagotto-statist, men insåg att då kanske jag skulle komma försent till min kvällskurs.

Vi fick en konstigt vykort härom dagen, från Jan, Inger och Elin som varit i på glasskafé i Söderköping.  De skrev att det var ett bra ställe för både två- och fyrbenta, med små (?) glassar för hundar och jättestora glassar för människor. De måste väl ha menat tvärtom? Det var nog bara ett skrivfel.

Nu ska matte och jag ta en latte innan det är dags att förbereda oss för kursen.

Vi hörs!

Nu är jag hemma igen, efter en helg på landet. Jag har varit på mitt fina pensionat, medan familjen + faster varit på utflykt till Dalarna.

Det skulle bli en kulturresa, sa matte, och inget roligt för hundar, så därför fick jag inte följa med.

Fast jag vet inte, de började med ett besök i Härkeberga kyrka för att titta på Albertus Pictors målningar. Där fanns många sällsamma djur att titta på.

Nej, det är ingen Disneyfigur, utan en detalj från en 1400-talsmålning.

Sedan stannade de i Säter och hade picnic. Det är definitivt något som jag hade uppskattat. De fortsatte till Rättvik för att se Trollflöjten på Dalhalla.

Där fanns härligt vatten som jag kunde ha badat i medan de tittade på opera. Fast matte sa att de hade fyrverkerier också, så det var kanske lika bra att jag inte var med.

Nästa dag var de i Mora och besökte Zorngården. Det var ett sympatiskt, hundvänligt ställe, med vattenskålar i alla rummen. Det hade Emma Zorn bestämt innan hon testamenterade huset som museum, för både hon och Anders tyckte mycket om hundar. Det fanns en tavla av honom med en favorithunden, en yorkshireterrier, på axeln. Men nu fanns det inga hundar i huset, bara en katt som hade smitit in.

Efter det åkte familjen till Gesunda och tog skidliften upp till toppen för ännu en picnic utan mig.

Fin utsikt över Siljan.

Några skidåkare syntes inte till, bara en massa cyklister som skulle kasta sig utför pisterna.

Om man kunde ta med sig cykeln i liften så kunde man nog tagit med en lagotto också.

Familjen hann  med ett besök på Hildasholm och Styggforsen också innan det var dags för middag på Jöns-Andersgården i Rättvik.  Och dagen efter ägnades åt Carl Larssons Sundborn innan det var dags att resa hem. Om jag hade varit med hade jag valt lite andra aktiviteter. Vi kunde ha rest till Orsa där det var jakt- och vildmarksmässa med aktiviteter som terrierrace och mentaltest för hund med uppstoppad björn. Det hade varit kul.

Något vidare välkomnande fick jag inte när jag kom hem i dag. Matte stoppade in mig badkaret för shamponering.

Blöt och väldoftande.

Och inte får man vila heller, I kväll ska vi på kurs, säger matte. så nu är det nog slut på sommarlovet.

Till sist några bilder på den vackra månen. Matte experimenterade lite för att få den bästa exponeringen. Inte lätt, men man måste pröva sig fram.

I dag var det soligt och varmt. Vi slappade i trädgården (jag hade lite träningsvärk efter idrottsdagen) och jag provsmakade vinbären.

Jag började med de svarta.

Mmmm...söta och fina, doftar kryddigt med ett lätt inslag av aubergine, eller kanske avokado. Och litet stänk av sandelträ.

Tycker du jag börjar bli lite poetisk nu, matte? Men jag har ju hört på tv hur de låter, de där vinbärsprovarna. Jaså, vinprovarna? Är det inte samma sak?

Och så testar vi de röda. Mmmm...svårt att säga.

Nä, de är nog inte riktigt mogna än. Lite för sura.

Efter vinbärsprovningen gick matte och jag en promenad  värmen. Hon lockade med mig med löfte om att vi skulle gå och bada i fontänen på torget i Västertorp. Men när vi kom det var allt vattnet borta! Hade det varit någon elefant och druckit upp alltihop under natten?

Så det blev bara att gå hem igen. Väl hemma la jag mig på min kyldyna i stället. Den har Elisabet hittat åt mig på collie-SM i Piteå. Hon visste ju att matte letade på en massa ställen förra sommaren utan att hitta någon.

Skönt med lite svalka om magen.

Men sen kom lite naturlig svalka. För just när husse skulle duka ut middagen på altanen så kom det droppar, stora droppar. Och sen en riktig störtskur.

Det regnade en bra stund, och det var bra, för då slapp matte och husse gå ut och vattna i kväll, som de hade tänkt.

Dropp, dropp, dropp.

Eftersom solen sken så kom regnbågen.

Vackert eller hur? Utsikt från vardagsrumsföntret.

Ja, det var nog allt som hänt i dag. Förutom att kusinerna reste hem, förstås. Så nu är det lite tomt i huset igen, med bara familjen samlad.

I dag skiner sol(rosen) för fullt igen och det är varmt ute.

Därför tar jag det lugnt och vilar i skuggan. Men det har blivit lite för mycket slappardagar med bullar och fika i sommar. Det är dags att börja träna lite, tycker matte. Så igår kväll gick vi tll skolparken.

Jag blev inspirerad av DN-galan härom kvällen och värmde upp med lite sprinterlopp.

Formen känns hyfsad, tycker jag.

Flygande hundar har ni väl hört talas om.

Slalom är visserligen en vintersport, men jag tycker att skolans cykelställ är ett perfekt ställe att träna på, åtminstone så länge det är sommarlov och cykelfritt.

Tresteg är en krävande sport. Christian Olsson har fått en värdig efterträdare.

Och så lite baseball. Jag ska ta lyra!

Jag tar den, jag tar den!

Nu har jag dig, vänta bara!

Stå still, din rackare!

Den är min! Håll er borta, jag tar den!

Jag har den!

Sablar, den smet igen!

En liten nick. Ska nog börja med fotboll i stället. Det passar bättre om man är uppkallade efter Francesco Totti.

Jag har den, äntligen!

Undra på att man är trött efter ett sånt träningspass.

I dag har jag mest tagit det lugnt, även om husse hade tagit med boll på en av promenaderna och motionerat mig ordentligt. Och ikväll tränade matte och jag lite lydnad på bollplanen.

Vi tränade framförgående, och matte testade ett tips som hon fått från Bettan, att när hon stannat mig så kommenderade hon "före" igen så att jag skulle fortsätta gå framåt. Vitsen med det är att när jag stannar så ska jag inte vända mig om och titta på matte, utan vara vänd framåt och ha förväntan på att fortsätta. Det tog lite tid innan jag fattade vad hon ville. Hon kan vara lite dålig på att förklara, min matte. Jag stod ju kvar och ville ha belöning. Eller att vi skulle vända och gå tillbaka, som vi brukar.

Vi tränade inkallning också, flera olika varianter. Det var rak inkallning där matte kastade bollen bakom sig när jag nästan var framme, inkallning med ställande där hon la en boll bakom mig som jag fick hämta om jag stannade snabbt, och inkallningar utan boll.

Det bästa ställandet gör jag när bollen ligger bakom mig och väntar, men matte tycker att jag börjat springa för sakta, eftersom jag väntar på att få rusa och hämta bollen. Hon ångrar att hon inte tog med en boll till, som hon kunde kasta bakom sin egen rygg, för att överraska mig så att jag ska ha farten uppe även om det ligger en boll på planen och väntar.

Ja, mycket bollande blir det. Och det gillar jag. Sen fick jag bära bollen hela vägen hem.

Härom natten lyckades jag smyga mig ner till småmattorna och deras kusiner i källaren, och lägga mig hos dem. De hade nog inte märkt något, om det inte varit så att jag inte kunde låta bli att ge dem lite mitt-i-natten-pussar. Då vaknade de och försökte locka i väg mig så att de skulle kunna stänga mig ute, men den finten gick jag inte på. Inte ens löfte om godis kunde rubba mig, så de tröttnade och jag fick ligga kvar!

Sov gott!