Lördag. Nationaldag. Sökdag. Tre anledningar att hålla fanan högt i dag. Trots fiaskot på Råsunda.

Matte och jag åkte på sök med gamla vanliga sökgänget i Ådran. Förutsättningarna var perfekta, med en kylig morgon. Jag kände mig i toppform. Och matte häpnade över mitt tempo. Jag for fram över mossan som en bordercollie. De andra tvåbeningarna undrade vad matte hade gett mig i frukostskålen, men det var bara vanlig livsglädje som tog sig detta uttryck. Plus att en massa hämmande hårväxt hade skalats bort.

Jag sprang alltså som en blixt, men det blev kanske lite slarvigt. Missade tre av sex figgar. För att ta det i detalj så började vi med ett kanonslag upp till vänster, hittade Camilla snabbt och tog rullen till matte. Löst påvis.

På nästa skick till höger missade jag Brodde som låg bakom en stock, men gjorde ett snyggt slag. Matte beslöt därefter att skicka på tomslag till vänster, medan Brodde gick fram till nästa lega. Det blev ett djuuupt och låångt tomslag.

På nästa slag till höger hittade jag Brodde, lämnade rullen och gjorde påvis.

Under tiden hade Annette smugit ut och gömt sig mittemot, men när matte skickade ut mig på vänstersidan vände jag framåt för tidigt och missade Annette med några meter. Jag kunde inte heller få vittring eftersom jag hade vinden i ryggen. Dessutom hade jag ju precis innan gjort tomslag uppe på sluttningen, så jag trodde inte att det var nån där.

På nästa skick till höger hittade jag Brodde under en presenning, men hade lite problem med att ta rullen. Mitt tjänstetecken hade nämligen blivit för stort (eller kanske jag hade krympt i och med klippningen) för när jag klippte rullen fick jag remmen till tjänstetecknet i munnen också. Jag lyckades i alla fall ta mig tillbaka till matte med böjd nacke.

Därefter skickade hon mig mot Annette på vänstersidan igen, men även denna gången slog jag framåt för tidigt. Matte beslöt därför att strunta i Annette. I stället hade hon skickat ut Elisabet på högersidan med en burk kattmat. Jag racade ut, tog rullen och sprang tillbaka till stigen, men hann inte vänta på att matte skulle montera ut rullen utan snodde tillbaka till Elisabet, fick henne att tappa kattmaten medan hon försökte få ut rullen och sen  glufs, glufs.

Allt detta i rasande tempo. Matte blev alldeles matt.

Efteråt bjöd Martin på en härlig nationaldagskaka som han hade bakat.

Mums!

Men som vanligt fick jag inte smaka, utan sitta i bilen och titta på när människorna smorde kråset. Men jag hade ju fått kattmat. Och så fick jag lite av mattes ostmacka.

I dag var Bossa med igen. Hon är verkligen en förtjusande kelpiefröken, inte ett dugg bossig.

Jag hoppas hon ska hänga med på sommarkollot. Då kanske vi kunde bli närmare bekanta...

Ha en fortsatt trevlig helg!