Doggblogg - om ett hundliv

Alla inlägg under maj 2009

Av Lydia - 20 maj 2009 22:13

Det händer inte så mycket hos oss just nu så jag har drabbats av bloggtorka. Matte jobbar och har inte så mycket tid med mig. Det stundar en långhelg, men hon ska jobba alla dagarna hela helgen lång. Fast husse är ledig och har lovat mig långa promenader.

Jag fördriver tiden med att driva runt på nätet och kolla in alla hundbloggar. Det finns massor att läsa. Hittade också till Lagottoklubbens hemsida och där stod det om en enkät om hud- och pälsproblem bland lagotto. Då kom jag på att några har frågat om varför jag på en del äldre bilder har tvåfärgad päls. Därför ska jag berätta om hur det var när jag höll på att bli alldeles flintskallig på kroppen.

I november 2007 började jag plötsligt tappa pälsen på sidorna och ryggen. Snart var jag alldeles skär och hårlös.

Matte blev alldeles förskräckt och tog mig till veterinären. Det togs prover av alla möjliga slag, men veterinären hittade inget fel. Jag var frisk som en nötkärna - och nästan lika kal.

Och plötsligt började pälsen växa ut igen. Fast nu var den mörk.

Ganska klädsamt om jag får säga det själv.


I mars 2008 hade pälsen vuxit ut så här mycket. Det konstiga är att efter ett par klippningar så hade hela pälsen sin gamla vanliga färg igen. Så numera är jag återigen en enfärgad lagotto.


Matte hittade sen hela fenomenet beskrivet i en lagottobok, och det stämde precis in på mig. Efter höstklippningen kan lagotton tappa päls som sen växer ut igen i en mörkare nyans. Men riktigt varför det är så är det visst ingen som vet.


Jag är i alla fall glad att pälsen växte ut igen. För nu slipper jag ha överrock på mig när jag går ut.

Trevlig Kristi Himmelsfärdshelg till er alla!

Av Lydia - 16 maj 2009 20:52

I dag har jag varit på sök med mitt gamla vanliga sökgäng. Det kändes härligt, för det var faktiskt flera veckor sedan sist. I dag var det en ny hund med, en liten kelpietjej som heter Bossa. Hon fick gå sist för hon luktade så väldigt gott, men jag hann hälsa på henne när hon kom tillbaka. Hoppas verkligen hon kommer nästa gång också!

Matte var nöjd med vår insats i dag. Vi skötte oss bra båda två, särskilt jag som hanterade min rulle med bravur. Och - det bästa av allt - hos den sista figuranten fick jag en burk kattmat som belöning! Smask!

Mmmm, någon god laxröra. Katterna har det alldeles för bra. Förstår inte alls varför Agnes envisas med att ligga i min häck och spana på småfåglar.


Mjau på er alla vänner!

Av Lydia - 15 maj 2009 20:20

Våren är i full gång och vårförkylningarna likaså. Det snörvlas till höger och vänster bland tvåbeningarna. Nu senast var det husse som kom hem med rinnande näsa. Matte har klarat sig bra, tack och lov, bara lite nästäppa. Annars hade promenaderna varit i fara.

Det härjar virus bland fyrbeningarna också. Jag känner till flera som fått kennelhosta. I morse träffade jag Bernhard ( som inte är en St Bernhard, utan en mellanspets). Vi kunde inte hälsa, för han hade fått hosta. Jag är visserligen vaccinerad men man kan inte vara nog försiktig.


På förmiddagen åkte matte och jag till brukshundsklubben i Ågesta för att träna lite. Matte klagade på att jag var seg, och släpade efter i fotgåendet, trots att hon gjorde allt för att få igång mig. Men jag kan inte hjälpa att jag inte tycker om sol och värme. Matte hävdade att jag var sjåpig och att det faktiskt bara var 15 grader, men solen strålade från en klarblå himmel och det kändes varmt i pälsen. Matte tycker att jag är ovanligt värmekänslig, med tanke på att jag är italienare.

Hon tänkte försökte med lite agility i stället, men det visade sig att alla hopphindren saknade pinnar att hoppa över. Vi övade lite slalom, balansbom och gungan (min favorit) och det var kul.


Sedan gick vi upp i skogen för matte var sugen på att lägga ett spår, nu när hon lärt sig lite mer hur det ska gå till. Jag har prövat spår fyra gånger tidigare i livet. Första gången var när jag bara var ett år, på aktivitetsdagar med lagottoklubben på Öland. Då fick hon binda upp mig vid en stig, gå en bit rakt ut i skogen, svänga till vänster 20 meter och så lägga en leksak där, innan hon fortsatte tillbaka till stigen. När sen instruktören kom fick hon släppa mig på spåret.

Matte trodde inte jag skulle spåra överhuvudtaget. Varför skulle jag spåra henne, när hon kommit tillbaka. Men jag var såklart nyfiken på att kolla vad hon haft för sig inne i skogen, så jag satte full fart. Efter en bit fick matte för sig att jag hade kommit alldeles fel, och vände sig om mot instruktören för att säga det. Men när hon vände sig tillbaka mot mig stod jag där med leksaken i munnen. Så snopen hon blev.

Sedan tog det fem år innan jag fick spåra igen. I vintras fick jag två gånger följa så kallade IPO-spår, laddade med korv. Jättekul. Och förra helgen fick jag pröva ett spår som Pia hade lagt åt mig på lägret. Det gick jättebra när jag väl kommit på vad jag skulle göra.

Därför var matte sugen på att testa igen. Och det blev alltså mitt livs femte spår, därav rubriken. Jag tänkte, inspirerad av Baileys matte, skriva ner lite om mina spår, så att matte och jag kan gå tillbaka och se hur vi utvecklats. Och så kan vi få synpunkter på vår träning från dem som har mer erfarenhet. Vi är ju bara gröngölingar. I dag band matte fast mig (med en kedja för säkerhets skull). Sedan gick hon i väg. Några snitslar hade hon inte, utan tog mina lösrullar, som hon har tidigare knutit snitslar i, för att markera var hon la pinnarna. Hon hoppades att jag skulle plocka upp pinnar på vägen, korta små pinnar som hon har lärt mig att plocka upp hemma på köksgolvet.

Och så kom hon äntligen tillbaka. Då var det dags för fika. Efter en stund tog hon på sele och spårlina och så iväg. I dag var det ingen tvekan för jag hade sett var hon gick i väg. Det var full fart framåt. De två första pinnarna ångade jag förbi. Vid den tredje stannade matte till och hoppades att jag skulle hitta pinnen, till slut petade hon till den och då tog jag den. Oj, så entusiastisk hon blev, och korv fick jag. Sedan fortsatte vi framåt. När vi kom ut på stigen (hon följde stigen sista biten) så blev jag osäker och snurrade runt lite, innan jag satte fart igen. Matte stod passiv och väntade. Efter en bit till hittade jag min favoritboll och då blev det stor klang- och jubelföreställning med tjo och tjim och korv. Tänk vad de är lättroade, människorna.

På vägen tillbaka hittade jag en härlig gyttjepöl.


Mmmm. härligt uppfriskande. Hoppa i du också, matte!


Matte förstår sig inte på njutningen av en härlig lerinpackning.


Efter badet gjorde jag ett litet race, och tur var väl det. för då hittade jag en lösrulle som matte hade tappat. Hon blev jätteglad när jag hittade den. Och på så vis blev det ju lite sökträning också.


På vägen tillbaka till klubbstugan och parkeringen såg matte ett rådjur innan jag gjorde det, och satte på koppel. Och det var hon glad för, en bit längre fram ringlade det nämligen en orm. Den var svart, men det finns ju svarta huggormar också, och matte hann inte se huvudet innan ormen ringlade bort i buskarna. Den hade legat och solat på stigen.


Hemma blev det dusch och shampo förstås. Sedan blev det en fika till, ute på altanen i solen. Matte ordnade lite godisregn åt mig.

Hmm, gräset börjar lite lite högt, det är svårt att hitta småbitarna. Jag får tala med husse om den saken.

Här på altanen är solen rätt skön ändå.

Fast bara en stund. Sen vill jag nog dra mig tillbaka till skuggan. Mellanmatte sprätte iväg några maskrosor på mig och de åt jag genast upp. Matte såg framför sig lösningen på maskrosproblemet, men tyvärr, äta dem kan jag, men plocka dem själv tänker jag inte göra.


Ni kanske saknar mattes fågebilder? (Säg ja, annars blir hon ledsen). Nå här kommer i alla fall senaste nytt från fågelträdet utanför köksfönstret. Restaurangen har stängt för säsongen men gästerna fortsätter att komma i alla fall. Nu är det många som varit bortresta över vintern som är här och kollar läget. (Bilderna är tagna genom en allt smutsligare fönsterruta)


Rödstjärten undrar om serveringen öppnar till midsommar.

Herr flugsnappare är just hemkommen från Afrika och lite sugen efter den långa resan.

Det kliar bakom herr flugsnappares öra.


Tja, det var nog allt för i dag. I morgon ska jag på sök, så det får bli en tidig kväll.

Trevlig helg!

Av Lydia - 14 maj 2009 22:37

Tvåbeningarna är ibland lite förvirrade. I alla fall min matte. I kväll glömde hon något mycket viktigt.

Vi var på lydnadsträning på Lovisebergsklubben. Matte var lite sen och när hon kom fram hade de andra redan satt igång, så hon skyndade ut med mig på planen. Vi tränade framförgående, inkallningar med och utan ställande, lite fotgående, läggande och ställande under gång, platsliggning, rutan och hopp.

Sen fick jag gå och sätta mig i bilen, med bakluckan öppen och titta på människorna när de satt ute och fikade.

När matte skulle åka hem, klockan halv nio, så kom hon på vad hon glömt. Att rasta mig före träningen. Jag hade ju fått middag en stund innan vi åkte och hade inte varit ute på flera timmar.

Då fick hon bråttom och tog mig med på en promenad. Äntligen! Vilken lättnad. Jag uträttade både det ena och det andra. Och tur var det, för sen åkte hon inte direkt hem, utan stannade vid Kvantum och handlade också. Rena undret att hon inte glömde det också.

Av Lydia - 13 maj 2009 13:12

Och så de sista bilderna:


Tivedsläger 2009 söndag
Av Lydia - 13 maj 2009 13:11

Här kommer fler bilder:


Tivedsläger 2009 lördag
Av Lydia - 13 maj 2009 13:09

Här kommer länk till fler bilder från lägret, om ni orkar titta. Klicka på bilden så hamnar du i ett webbalbum.


Tivedsläger 2009, fredag
Av Lydia - 12 maj 2009 14:52

Borta bra men hemma bäst. Nu har jag varit hemma och vilat upp mig ett par dagar, så nu orkar jag blogga igen.

Matte och jag har varit på hundläger i Tiveden med Lovisebergsgänget. Det har varit fullspäckade dagar med sök-, spår-, skydds- och lydnadsträning, bad, grillning, fika och skogspromenader. Det går inte att skriva om allt, så jag låter bilderna berätta:

I den här stugan bodde jag tillsammans med hundarna Frodo, Viktor, Alice, Shiva och Simson. Och så våra tvåbenta följeslagare såklart. Totalt var det ett 20-tal människor och ännu fler hundar.

Här är utsikten från stugbyn. Tivedsskogarna var djupa och folktomma.


Vi tränade mest sök förstås, ett rejält sökpass på fredagen och ett på lördagen. Matte var väldigt nöjd med båda passen. Jag skötte mig bra, schabblade inte med rullen och lyssnade på hennes order. Jag hade inga problem med figgen i buren. Lite knepigt var det med en figge som låg platt på marken, under ett skynke bara tio meter från stigen. Jag hittade lätt dit, men tittade upp och såg till min förvåning att matte stod nästan alldeles intill. Då glömde jag rullen och sprang till henne, men hon skickade ut mig till figgen igen och då tog jag rullen. Inte kunde jag väl tro att det var en figge så nära stigen.

Här är jag ensam och vilse i storskogen. Det gäller att hitta någon människa som kan dela med sig av sin mat.

Här har jag fått en boll av en figge. Den tar jag med mig tillbaka till matte. Kanske kan vi ta hem den till min bollsamling?

Tjohoo, här kommer jag med rullen.

Yo-Yo körde med lösrulle.

Simpson kan söka fast han bara är tio månader.

Tristan kommer i full fart med rullen.

Cleia är bara barnet, nio månader, men snart fullfjädrad sökhund.

Vira i action

Alex är just uppflyttad i lägre klass


I lördags var nog människorna trötta efter grillkvällen, för alla hundarna fick vara med och valla. Jag är ju van att ligga och vila i bilen tills sökrutan är vallad och snitslad och klar.

Fika blev det så klart. Yo-Yo fick vara med, han.


Efter söket är det skönt med ett bad.

En tennisboll är bra till badboll också


Det var tidvis blött i luften också. Frodo var smart som tog med galonbyxorna.



Vi spårade också. Matte och jag är ju lite nybörjare på det området. Jag har ju bara gått två spår förut, och det var IPO-spår laddade med korv . Så därför blev jag väldigt förväntansfull när matte tog på sele och spårlina. Men någon korv hittade jag inte. Däremot kände jag att Pia hade gått där för en stund sedan, och eftersom matte bara stod och hängde så tänkte jag att jag skulle kolla var Pia hade varit, så jag började följa i hennes spår.

Sedan hittade jag en grej som Pia hade tappat och då blev matte jättelycklig och tjoade och belönade med godis.

Det måste ha varit något dyrbart som Pia hade tappat, för matte blev jätteglad. Därför skyndade jag vidare i spåret, och tänk, Pia hade tappat fler saker.

Mums, nu fattar jag precis vad spår går ut på.

Frodo var ännu grönare på spår än jag, men han hajade direkt, och började gå i spåret som Marion hade lagt. Han hittade sakerna hon lagt ut utan problem, och bara ångade på till spårslutet. Vilken spårpudel!


Vi fick prova på skydd också och Frodo visade att han inte bara är en sökpudel och en spårpudel, utan också en skyddspudel.

Grrr, nu håller jag fast och släpper inte förrän du står still.


Morrr, jag är en fruktansvärt farlig skyddslagotto!

Fast den där tjocka ärmen vill jag inte bita i. Jag nöjer mig med en rejäl utskällning.

Lilla Shiwa fick också pröva. Det ska börjas i tid...

Cleia tränar skydd för första gången. Hon är en naturbegåvning, visar det sig.


Innan vi åkte hem gick Viktor och jag ner till stranden. Hans matte kastade dummies i vattnet.

Tjohooo!

Vilket magplask!

Fy vad han skvätter!

Hundans också! Nu hann Viktor först igen.


Men nu vann jag i alla fall. (Kan kanske bero på att Lilian höll i Viktor medan jag apporterade).

Ja, som ni förstår så var det en späckad helg. Och matte kom hem med en fullspäckad kamera. Så småningom ska hon lägga ut fler bilder i ett webbalbum, och då kommer det en länk för dem som är intresserade.

Simma lugnt!

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13 14 15 16
17
18
19
20 21 22 23 24
25 26 27 28
29
30
31
<<< Maj 2009 >>>

Väder

Vädret Stockholm

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards