I dag är det valborgsmässoafton. I kväll blir det nog bara en kort promenad, för att minimera risken för att jag ska få smällarchock. Det här är ju en av de där dagarna när det knallas till höger och vänster.

Vädret är strålande och körsbärsträden har slagit ut.

Man förstår varifrån svenska flaggan fått sina färger:

I går hann jag inte blogga för det var en hektisk dag. Matte var i farten från morgon till kväll och fick ihop nästan 24|000 steg på stegmätaren. Jag var inte medskyldig tll alla dem. En del fick hon ihop på väg till tandläkaren, på rundvandring bland klädbutiker, på Plantagen och Kvantum. Men vi hann med ett par rejäla promenader, ett Mälardopp och en träningstävling på Lovisebergsklubben.

 På tävlingen skötte jag mig bra, tycker jag. Fick dock en nolla på inkallningen. Beror på att vildsvinen har lekt jordfräs på planen så vi fick hålla till nära staketet. Så när matte lämnat mig sittande så tittade jag mig omkring och fick till min glädje se schäfern Iza, bara tre meter ifrån mig, bunden på andra sidan staketet. Jag var ju bara tvungen att gå dit och kolla läget, för sist vi träffades så löpte hon för fullt.

Nu hade hon löpt klart, så vi kunde fortsätta tävlingen. Då gjorde matte något nedrigt. När vi hade kommit till momentet ställande under gång så hade jag börjat tröttna på att jobba och jobba utan lön, så jag skällde till för att göra henne uppmärksam på att hon hade glömt något. Men i stället för godis fick jag en vattenstråle i nyllet!

Jag blev alldeles paff. Och det upprepades en stund senare. Matte tycker inte att jag ska skälla under tävling, vilket är en vana jag lagt mig till med, så nu försöker hon vänja mig av med det med hjälp av ett nytt vapen.

Det är en liten sprutmojäng som hon fått låna av Tanjas matte, som i sin tur fått den av grannflickan Emma.

Mattes hemliga vapen.

Hur fräcka kan tvåbeningar bli?! Jag säger bara en sak: Nu är det krig.