Ressus matte har skickat lite bilder på mig som hon tog på lagottocupen i söndags. Så här kommer de:

Här tittar domaren på mina tänder. Vad det nu ska vara bra för.

Matte rättar till halsbandet inför fotgåendet. Gäsp, jag har varit med om det här förut. Lika tråkigt varje gång.

Språngmarsch. Håll takten nu matte!

Noll poäng. Men titta inte så surt på mig, matte. Jag är ju bara en lagotto.

Ha det bra alla lagottoälskare! Och ni andra också.

I dag vilar jag ut efter helgens alla aktiviteter. Känns skönt med en slappardag. Jag tror faktiskt att jag ska ta en hel slapparvecka. (Passar bra när matte ska jobba hela veckan lång).

Ja, igår var det alltså Lagottocup i Haninge. (bildlänk finns under gårdagens inlägg) En rad jätteduktiga hundar visade att lagotto visst kan. Med vissa undantag alltså. Närmare bestämt undertecknad. Jag blev sist i klass 1, med 141 poäng.

Jag har på senare tid lagt mig till med vanan att skälla mig igenom tävlingar. Tidigare nöjde jag mig med att skälla lite på sista momentet, som är hopp. Det var för att tala om för matte att nu är jag verkligen trött på det här och att det är dags för korv. Men eftersom matte fattar trögt så måste jag nu börja säga ifrån tidigare. I går började jag redan på momentet läggande under gång.  Jag la mig snyggt och snabbt, men vad fick jag för det? För att visa mitt missnöje låg jag kvar när hon bad mig sätta mig upp, och när hon tjatade så satte jag mig upp med ett skall.

På inkallningen fick jag till en tia (den enda förutom platsliggning och tandvisning) men på ställande under gång gjorde jag något jag inte gjort tidigare på det momentet. Jag nollade genom att lägga mig ner i stället! Matte tappade fullständigt hakan. Och det är ett moment som ger poäng tre gånger betyget, så det är viktigt. Och på hoppet gjorde också något jag aldrig gjort innan. Jag tjuvstartade.

Matte var faktiskt riktigt sur efteråt. Men det gick över. Hon får faktiskt skylla sig själv när hon låter mig ligga och ha tråkigt i bilen i två timmar före tävlingen, medan hon själv går runt och fotar och har kul. Och så var det ju bara en inofficiell tävling, för att det är roligt att träffa andra rasfränder.

Kanske trodde ni att detta var jag, som blivit långhårig igen, men det är Ozzy.

Lagottoägarna hade mycket att prata om. Titus matte gav min matte ett tips angående mina magproblem. Hon sa att det kanske kunde vara vanlig magkatarr, för det hade Titus haft problem med. Tills hon började ge honom mat fem gånger om dagen, så att magsäcken inte skulle bli tom. Och mina magproblem kommer ju alltid på morgonen när det är minst tolv timmar sedan förra måltiden. Så matte bestämde sig för att pröva det. Vi började redan i går, med att jag fick mat precis innan jag skulle gå och lägga mig. Och en liten vickning säger man ju inte nej till.

Men andra tips tyckte jag inte om, till exempel att matte kunde ha en liten sprutflaska med sig och spruta vatten på mig när jag skällde under momenten.

 Efter tävlingarna gick Ressu och jag en promenad i skogen. Han hade också fått sitta i bilen eftersom hans matte höll i trådarna för hela arrangemanget.

Skönt att få sträcka på benen.

Kom hit Totti, det här är en godissten!

Kolla in godispåsen!

Ressu var väldigt hygglig och visade mig sin godissten. Tyvärr tackade jag inte särskilt vänligt, utan bad honom packa sig i väg så att jag blev ensam med hans matte och hennes godispåse.

Men han var inte långsint utan visade mig sin spagrop i stället.

Skönt, lagom tempererat.

Jag är klar, varsågod Ressu, det är din tur att göra lerinpackning på benen.

Duger att släcka törsten i också, tycker Ressu.

Sen var det dags att åka hem.

Passar på att visa några bilder från trädgården också.

Videkissar

Matte har bestämt sig för att göra slut på solrosfröna, så småfågelrestaurangen har inte stängt för säsongen. Och nu kommer arter som inte visat sig tidigare under säsongen. Här är steglitsen, tyvärr fotad genom en glasruta.

Stenknäcken med sin kraftiga, blå näbb

Ännu en som vill vara med och smaka, nu när vinterförråden tryter.