Klafs, klafs, klafs. Så lät det i dag när jag var ute och gick. Plusgrader och en decimeter snömodd under tassarna.

På kvällen var matte och jag på träning på Loviseberg. Det var träningstävling och matte hade bestämt sig för att strunta i lydnadsettan. Vi prövade apell-lydnaden i stället. Tänk, jag låg plats i slasket, utan att pipa. Visst är jag duktig?

Sedan började det regna, och regnet övergick i snö. Linförigheten gick inte särskilt bra, på grund av det sliriga underlaget. Och framförgåendet hade jag alldeles glömt bort hur det går till. Matte hade ju ingen boll i handen, och så var det mörkt, och en massa människor som tittade på. Så brukar det inte vara när vi tränar hemma.

Den roliga apporteringen gick jättebra, tycker jag, även om matte tyckte att jag tuggade alldeles för intensivt. Men det gäller att passa på när man får smaka på en okänd apportbock. Hopp-sitt-hopp-övningen gick jättebra, tyckte matte. Men hon blev lite lång i synen vid genomgången när hon fick avdrag för att jag hade slagit i hindret. Det hörde hon inte.

Sedan fick vi hundar ligga i bilarna medan människorna fikade. Olika falla ödets lotter.

I dag kom i alla fall lillmatte hem från Hemavan. Nu är det bara mellanmatte som saknas, men till helgen är hela familjen samlad igen.