Ressu och Susanne

I dag var matte och jag och hälsade på Ressu och hans träningsgrupp. Matte drillade mig ordentligt på planen och vi hade jättekul.

Vi tränade bara lite fotgående, eftersom det var lite halt och ojämnt på planen. Vi körde dessutom inkallning med och utan ställande, ställande och läggande under gång, fjärrdirigering, apportering, hopp över hinder och rutan.

Det har gått framåt med framförgåendet (det hörs ju på namnet), fast ännu har inte matte lagt ihop framåtsändandet och att stanna. Vi går fot och så kommenderar hon före och jag drar i väg i förväg så långt kopplet räcker. Efter en bit, när matte tycker att jag är i bra position, så klickar hon och kastar bollen framför mig och jag får rusa fram och ta den. Jag har inte så bråttom längre, utan går i bra takt, fast ibland drar jag lite snett åt höger.

Sedan står vi stilla, hon kastar bollen en bit framför och jag får dra iväg några steg innan hon säger stanna och jag ska stå still tills hon kommer upp bredvid mig och säger varsågod. Då får jag ta bollen

Inkallning med ställande tränar vi genom att matte lägger bollen bakom mig. Sedan får jag sitta kvar medan hon går iväg. När hon kallar in mig springer jag först emot henne, och när hon säger stanna ska jag stanna så fort jag kan och sedan säger hon varsågod och då får jag sno runt och ta bollen. Efter ett par gånger kom jag ju på det där, och sprang lite avvaktande, för att vara beredd att stanna, men då lurade matte mig med att inte ropa stanna.  I stället hade hon en annan boll i handen som hon kastade bakom sig när jag var nästan framme. Allt för att jag ska hålla full fart framåt.

Matte fick lite tips av Weine, husse till lagotton Madde, om hur vi ska träna in fjärrdirigeringen, och hur hon ska få mig att lägga mig bakåt och inte framåt. (Hm, jag lägger väl mig hur jag vill).

Det var paus för fika i klubbstugan, fast då fick inte jag vara med. Matte säger att jag är grinig mot andra hundar när det är mat med i bilden. Tro sjutton det, att man vill bevaka sina intrssen.

Efter träningen gick vi en sväng i skogen med Ressu och hans matte Susanne. Trevligt att få träffa Ressu på riktigt, hittills har vi ju bara chattat på nätet.

Ress

Ressu har inga betänkligheter när det gäller metallapporten

Weine skickar Madde mot rutan.

Madde i full språng (Hon har faktiskt svans, den ser bara kuperad ut eftersom hon svänger så glatt med den)

Skönt att solen tittade fram.

Jag och Ressu på promenad