Vilka vänner man har! I lördags fick jag två påsar godis av Frodo.

Titta! Han trodde kanske att det var alla hjärtans dag redan den gångna helgen. men det är ju inte förrän på söndag.

Och i höstas fick jag en påse tryffelkex av Ressu. Vilka snälla kompisar jag har.  Man blir riktigt rörd.

Fast matte blev inte riktigt lika glad när hon upptäckte att hon blivit smygplåtad. Hon och husse såg på tv-nyheterna ett inslag om sajter på internet, bl a Google och hitta.se som visade gatuvyer från olika adresser. När de gick in och kollade på vår adress på Eniro så fick de se matte sitta och sola utanför vårt hus!! Man kunde zooma in också. Jag var säkert också där, men doldes bakom häcken, som tur är.

När hon visade det på jobbet berättade en arbetskamrat att i ett hus på hennes gata var det någon som dragit ner byxorna och visade rumpan i ett fönster när Eniros kamerabil körde förbi. och mycket riktigt, rumpan syns tydligt på bilden.

Matte tycker det är helt OK med kameraövervakning t ex av butiker eller kollektivtrafik, eller att man kan se livebilder från ett torg på internet men inte att hon blir plåtad hemma i sin egen trädgård och utlagd på nätet. Morr.

Tänk på det om ni ser någon konstig bil som kör förbi med en snurrande kamera på taket. Skäll ut den bara!

Så är det söndag igen, och en en hel vecka av februari har gått. Det är knappt man hinner med.

I går var det ju sökdag, men inget sök den här helgen heller. Det har visserligen blivit varmare, bara strax under nollan, men det är på tok för mycket snö  i skogen. Ingen har plogat sökstigarna.

Så igår stämde jag träff med Frodo vid Norsborgsklubben, och så drillade vi våra mattor i lite lydnad i stället. Det har ju blivit lite dåligt med det i vinter.

Ja, de "gamla" momenten gick bra. Fria följet, läggande under gång mm. Men de nyare hade vi alldeles glömt bort. Vi får börja om från början igen med inkallning med ställande och rutan. Dessutom har det alldeles låst sig med hoppet, men vi fick lite tips av Marion hur vi ska börja om, så det kanske reder sig.

 

Inga bilder på mig ifrån gårdagens träning, men några på kamratena. Här är det Frodo.

Frodo i farten

Alex var också där, som vanligt med en boll i munnen

 

Labrador-lycka

Nicke gjorde ett tjusigt fritt följ.

Men vad det är besvärligt att fånga dessa svarta hundar på bild i den vita snön. Särskilt när vädret är lite gråvitt. Tacka vet jag Cleia:

 

Cleia fyllde 18 månader, och har redan lärt sig krypa.

 

Inte nog med det, hon kan hoppa också

På eftermiddagen gick vi en promenad i parken. Då gjorde jag plötsligt en störtdykning upp i en snödriva, och kom ut med en boll i munnen. Vilket fynd! Jag var stolt som en tupp resten av promenaden.

Lite senare kom Tomas och Kerstin från Linköping på besök. Jättekul. Jag såg framför mig hur vi skulle ha en trevlig hemmakväll med allehanda godsaker. Men tji fick jag. Middag blev det visserligen, men sen drog de i väg allihop. Gamlingarna gick på operan och såg Barberaren i Sevilla och småmattorna  gick hem till varsin kompis. Så där låg jag, mol allena...               

Nåja, de kom hem så småningom och det blev kvällsfika med lite gott som plåster på såren.

I dag har vi gått en skön långpromenad och sedan reste Tomas och Kerstin hem.  Hoppas de snart kommer tillbaka.

  

Småfåglarna har kommit tillbaka och tömt fröautomaten, så i dag tvingades husse skotta en lång gång så vi kunde komma ut och fylla på nya solrosfrön. Det är bra, för jag har inte fått gå ut och inspektera min "hage" sedan lucia. Matte har varit rädd att jag skulle drunkna.

Tjenixen!

I dag har det varit en väldigt vacker vinterdag. Nästan onödigt vacker. Solen har gassat så termometern slog över till plus. Och himlen var blååååå.... 

Så vi var ute en lång stund, matte, kameran och jag. 

 

Snön på fotbollsplanen är ganska djup. Det tar nog ett tag innan bollträningen kan börja. Å andra sidan är det ju stärkande och bra med höga knälyft har jag hört.

Jag kör så det ryker.

Matte tog en massa bilder på mig i snön, men vi misstänker att ni fått nog av det motivet, så ni får lite fågelbilder i stället:

Koltrast 1

koltrast 2

koltrast 3

Och så hackspetten:

Av någon konstig anledning gillar han att sitta och hacka på metallplattan på telefonstolpen så att det hörs vida omkring.

 

Ni ser: Antingen tänker han bli trummis i nåt band eller så skickar han hemliga morsesignaler via telefonledningarna till släktingar på annat håll. Eller så slipar han näbben?  Någon som vet? 

Ha en skön helg!               

I dag har det varit två grader varmt! Första gången sedan lucia som temperaturen krupit över nollan. Och alla som känner till rasen lagotto vet vad det innebär:

 

Snöbollar på benen. Efter varje promenad. Mot dem hjälper bara dusch med varmt vatten, så nu är jag duschad så det räcker och blir över.

Typiskt nog så blev jag duschad och shamponerad igår kväll, för första gången på en och en halv månad. Matte har nämligen tyckt det varit för kallt.

Det kom mycket snö i går kväll och i natt. Och plogbilen hann inte hit förrän på eftermiddagen. Så i dag blev det till att pulsa i snön. Matte tyckte att jag blivit så lugn och beskedlig, bara för att jag traskade efter henne i stället för att fara runt som ett skållat troll.

Men hon skulle känna hur tungt det är att gå med tyngder på benen.

Ja, lite skutt blev det förstås också.

  

Här kommer snömonstret

Snön fastnar när det är tö, i stället för att yra omkring så där bildmässigt som när det är kallt.

Det är tungt att gå. Skönt att låta matte trampa upp en stig att följa.

 

Men vackert är det. Speciellt om man tänker hur det brukar kunna se ut så här års. Grått och fuktigt, slaskigt och regnigt.

Hittade ingen sork eller mus i dag heller. Men jag tar nya tag i morgon.                 

Jag ligger lite efter med bloggen, så därför skriver jag om gårdagen i dag. Och om det händer något i dag att blogga om så får jag väl skriva om det i morgon.

Hör just på radion om snökaos i södra delen av landet, med inställda tåg och flyg, stängda skolor och inrasade tak. En häst fick avlivas av skadorna den fick när taket på ridhuset rasade in! Hit har inte snön kommit än. Hoppas snömolnen har tömt ut det mesta innan de når hit. Vi har redan så vi klarar oss.

  

"Gräddtårtan" på altanen blir bara tjockare och tjockare.

Gårdagen började inget vidare. Matte fick för sig att klippa tassarna, för att det inte ska fastna så mycket snö. Och så fortsatte hon att putsa både här och där. Jag gillar inte när saxen kommer fram. Jag är så rädd att hon ska sticka mig.

Det var soligt och fint, bara ett par grader kallt, så vi bestämde oss för att ta en rejäl promenad. Vi gav oss i väg, och längre ner på gatan fick vi syn på den här fina björktrasten.

Äpplena har blivit bruna och liknar semlor! Man blir lite sugen.

 

Björktrasten bryr sig inte om att äpplena är lite medfarna.

Efter en stund mötte vi min kompis Vilgot, som var på rymmen. Han hade bråttom, så han hälsade bara som hastigast, sedan sprang han vidare.

Matte hade inget extrakoppel, så det var inte lönt att försöka få fatt i honom.

Jag poserar lite snyggt på en stor sten.

Matte försöker lura ut mig på skridskoisen. Glöm det, säger jag och räcker ut tungan åt henne.

Nere vid 4H-gården hälsar vi på hästen Fjordor.

Och kossan Sally.

Vi morsade på fåren också.

Vi skvallrade en stund.

Vi har rätt många gemensamma intressen. Vi diskuterade bland annat klippmaskiner och skär. Vårklippningen närmar ju sig.

Vi fortsatte och efter en stund mötte vi min vän Angela. Och vem hade hon i släptåg? Jo, Vilgot.

Konstigt, han sprang ju åt andra hållet. Han måste ha gjort en kringgående rörelse och fått vittring på Angela, som löper just nu.

Hmmm, och så flirtar han med MIN tjej. Tur att hon ser måttligt förtjust ut. Inte var han särskilt elegant i sin uppvaktning, heller. Försökte mest med den burdusa klätterstilen.

Angelas matte tyckte det var besvärligt att promenera i alla fall, med Vilgot klängande, så hon gjorde ett koppel av sin halsduk, och så fick Vilgot låna Angelas halsband. Sedan gick vi hem med Vilgot. Angela och hennes matte först, och så matte efter med mig och Vilgot. Behöver jag säga att han drog i halsduken. Den blir aldrig sig lik igen.

Till sist var han avlämnad i alla fall, under högljudda protester. Och jag fick ha Angela för mig själv. Trodde jag. Nä, då tyckte matte att det var dags att gå hem.

Men jag förlåter henne, för på kvällen bakade hon semlor.

Gissa vilken som är min. Jo, den utan mandelmassa, och med lite mindre grädde, men med en härlig skiva ost.

Man vågar knappt tro att det är sant!

Mums, glufs.

Ah, härligt. Jag kan tänka mig en till? Nähä, inte det.                                    

I dag var det meningen att vi skulle räkna fåglarna vid fågelbordet. Det har ornitologer uppmanat oss till. Så jag har räknat. Det blev två. Bägge var talgoxar.

Det har nämligen varit alldeles tomt ute på vår fågelrestaurang sedan snön kom strax före jul.

Man tycker ju att småfåglarna skulle vara hungriga, nu när det är kallt och mycket snö?  Innan snön kom tvingade matte fylla på med nya solrosfrön varannan dag, för då var det full rulle i automaterna. Men nu har hon inte fyllt på sedan Lucia. Och det är inte tomt än.

Längre ner på gatan har en granne satt upp konkurrerande verksamhet med åtminstone tio fröautomater och lika många talgbollar, men inte heller där är det någon större anstormning. I dag satt där bara ett gäng uppburrade koltrastar.

Småfåglarna kanske har flyttat till kanarieöarna allihop? Jag tror att ägaren till den här bilen har gjort dem sällskap i så fall:

 

Svårt att se registreringsskylten, om man vill sätta p-böter.

En del verkar ha svårt att släppa julen:

Ljusdekorationerna lyser fortfarande upp i trädgårdarna runt omkring. Fast vår diskreta ljusslinga har husse plockat in. Någon j...la ordning får det väl vara. Julen ska väl inte vara till påska? Eller ska den det?

I går gjorde vi också slut på julchokladen. Gissa vad som blev min andel?

Rätt gissat, bara tomma kartonger blev över till mig. Och den ljuvliga doften....     

Det har kommit snö, om ni inte har märkt det. Och det har blivit halt på sina ställen. På sjukhusens ortopedkliniker trängs människor som halkat och brutit både det ena och det andra.

Men det är inte bara tvåbeningarna som har det besvärligt. Boxern Dennis som bor några hus bort på min gata bröt en klo på skarsnön och har opererats. Och han är inte ensam, berättade veterinären. Mängder med hundar har brutit klorna, så ta det försiktigt där ute.

Själv tar jag det ganska lugnt. Det är minus 15 grader ute, så det blir inget sök i morgon heller.

I dag var jag ute och spanade in höjden på snöhögarna efter veckans snöfall.

  

Borta vid vår vändplan har ett berg vuxit upp. Undrar hur lång tid det tar innan det smälter bort?

I kvarteret intill kommer jag nästan i nivå med gatuskylten och kan läsa det finstilta. Kvarteret Positivhataren står det. När husse och matte flyttade in trodde de att någon hade ritat dit ett streck och att kvarteret egentligen hette positivhalaren, men en koll på kommunens kartor visade att det faktiskt var Positivhataren.

Undrar om det var någon stadsplanerare som i början av förra seklet var utled på någon som stod och spelade positiv utanför hans fönster? Eller om han bara var allmänt negativ när han skulle hitta på namn till de nya kvarteren?

Hur som helst så har jag inte blivit negativ och tröttnat på vintern. Tvärtom. Det är vackert och svalt och skönt, med massor av god snö att äta, rulla sig i och gräva hål i. Fast lite varmare kunde det bli. Så att vi kunde träna sök.

Solen skymtade fram strax innan den skulle gå ner och ikväll har det varit klart. Kanske, kanske blir det sol i morgon...   

  

Dagarna rullar på och inte mycket händer. I morgon ska det bli snöoväder. Det kan bli kul.

Det har varit rejält kallt några dagar. Då blir det mycket tid över till TV-tittande. I fredags tittade vi på Skavlan, som hade ett par av Skandinaviens fulaste hundar som gäster. Inte tyckte jag de var så fula? Tvärtom ganska söta.

Fast där var en tvåbent gäst också, Rihanna, som berättade om sin dvärgpudel Oliver. Hon behövde inte ta med bajspåse på promenaden, förklarade hon för programledaren, för Oliver var tränad att uträtta sina behov inomhus (!).

Hon förklarade att i USA har de något som heter wee wee pads, där hunden kan göra både det ena och det andra. Sen rullar man ihop och kastar i soporna.

  

Praktiskt eller hur? Så slipper husse och matte att gå ut överhuvudtaget denna kalla vinter. Eller...?

Nä, jag föredrar nog att gå ut i snöhögarna.  

Kylslaget i morse också, minus åtta grader, men soligt. Tyvärr försvann solen till eftermiddagen, men matte, husse och jag gav oss i alla fall ut på långpromenad. Två timmar var vi ute.

Vi började med att gå längs sjön Trekanten, där skridskobanan var upplogad. Massor av folk i alla åldrar åkte skridskor, med stavar, med barnvagnar och med hundar.

Den där varningen var det ingen som brydde sig om.

Till och med korvgubben hade vågat sig ut på isen med sin vagn. Men jag fick ingen korv, trots att jag stretade och drog för att komma dit.

 

Vägen gick förbi Vintervikens trädgårdar. Namnet passar mycket bättre nu än på sommaren.

I Vinterviken vågade vi oss ut på Mälarisen. Där hade någon glömt kvar sin segelbåt i höstas.

Jag hade tagit med min röda boll. Snälla husse, du kan väl kasta?

Härligt. Den syns så bra mot snön.

Fast den är en hejare på att slingra sig undan

Ha, nu fick jag dig allt!

Full fart tillbaka

Hej vad det går

 

Snälla husse, kasta igen

Jaaa, skoj!                                    

Jag springer och springer. Man få anstränga sig lite om man ska aktivera sina tvåbeningar

Plötsligt kom det en annan hund och ville leka.

 

Det var en avlägsen släkting, en spansk vattenhund på två år som heter Dino.

Vi hade aldrig träffats förut, men han ville så gärna leka

Så jag gjorde honom till viljes, snäll som jag är (åtminstone ibland)

Nu jagar jag dig, Dino

Så får du jaga mig sen.

Efter det fortsatte promenaden upp på land och hem igen. Det var ganska skönt att komma in i värmen och vila. Man börjar ju bli lite till åren. Fast Dinos husse och matte trodde att jag var en valp(!?)                      

I dag skulle vi ha tränat sök, men träningen frös inne. Det var minus 13 grader i Huddingeskogarna. Synd om matte som steg upp kvart över sex alldeles i onödan, och synd om mig som var så söksugen.

I stället får ni följa med på sorkjakt. De hade gömt sig så lurigt inne bland buskarna, men jag kände nog att de fanns där under snön.

Tyvärr kröntes inte jakten med framgång. Men kul var det i alla fall.

I dag tog jag med matte till brukshundsklubben i Ågesta, för jag hade stämt träff med Ressu där. Han hade tagt med sin matte också, så då kunde de prata medan vi roade oss.

Inte en låtsaskompis, utan min alldeles egna kusin Ressu.

Full lagotto-galopp längs stigen

Och än slank han dit...

Och än slank han dit.

Och än slank de ner i diket.

Men hallå, Ressu, har du hittat infryst hästskit? Dela med  dig är du bussig?

               

Och det gjorde han. Vi åt snö också, mycket snö. Det märktes efteråt när allt skulle ut.

Matte och jag tränade lydnad också. Vi körde igenom tvåans moment, plus lite framförgående. Kunde gått bättre. Kunde gått sämre också. 

 

Här gör vi oss redo. Observera mattes sköna handledsskydd i lammskinn som hon köpte på Gotland. Kalassköna att ha när man behöver ha fingrarna fria för att komma åt godisfickan.

Matte bugar och ber att jag ska sköta mig

Här har jag i alla fall hamnat rätt i rutan. vi backad lite i träningen och jag fick ledning av min target, en ishockeypuck.

Matte skyndar fram för att belöna.

Som ni förstår hade Ressus matte tagit en del av bilderna. Tack för det! Som ni ser har hon hittat Gör-snön-vit-knappen på sin kamera. Tyvärr har matte ingen sån knapp på sin kamera. Hon måste lista ut hur man gör det på annat sätt.           

I dag inträffade det en naturkatastrof på torken. Det hände efter morgonpromenaden. Matte stängde in mig i badrummet som vanligt, för att isen skulle smälta och jag torka till. Sedan satte hon på tvättmaskinen och gick för att bädda.

Då brakade det loss. I badrummet uppstod en gejser!

Matte hörde ett dån och trodde att tvättmaskinen, som ligger vägg i vägg med badkaret, hade exploderat. Men den gick hur fint och lugnt som helst. Då förstod hon att oväsendet kom från badrummet och tänkte "Vad har Totti nu ställt till med?". Hur hon nu kunde få en sån tanke i huvudet?  

Hon slet upp dörren, och ut for jag, för att undkomma vattenkaskaden som sprutade från blandaren på väggen ovanför badkaret.

Matte var rådig och sprang ner och stängde av vattnet. Sen ringde hon till husse som ringde till rörmokaren som gjorde installationen för ett och ett halvt år sedan. Som tur är var han i närheten och lovade komma så fort som möjligt.

Under tiden fanns det som tur är tillräckligt mycket vatten i vattekokaren för att matte skulle kunna göra en kopp te att lugna nerverna med.  

Inom en timme var rörmokaren på plats och skruvade ditt röret igen. Det hade glidit ner och lossnat. Sen var det bara att köra igång vattnet igen.

Jag slapp i alla fall långsittning på torken i dag!  

I dag har jag varit på dejt med Shakira. Inte popsångerskan utan rottweilern. Matte tog med kameran, men upptäckte att den var DÖD. Så hon fick kånka på den i två timmar utan att få en enda bild med sig hem För så länge var vi faktiskt ute. Det blev en rejäl promenad längs vattnet, från Liljeholmen till Mälarhöjden.

Vädret var promenadvänligt, mulet med ett par minusgrader.

Väl hemma konstaterade matte att det var batteriet som behövde laddas. Konstigt, förut räckte det nästan hur länge som helst. Och hon vet att hon laddade det i fredags, inför sökträningen. Och inte har det varit så där ruskigt kallt, så att det skulle ha laddat ur på grund av kylan.

Jag var full av isklumpar när vi kom hem, så då fick jag ligga på det uppvärmda golvet i badrummet i tre kvart, innan jag hade tinat och matte kom in och torkade. Det har varit snö så länge och matte tröttnade på att duscha mig fyra gånger om dagen, så nu åker jag in "på torken" i stället.

Men i går blev jag utsatt för ren vanvård. Vi kom hem efter morgonpromenaden, och matte stängde in mig i badrummet. Sen gick hon för att bädda, och dammsuga och allt möjligt onödigt. Och glömde bort mig. Hon kom ihåg mig när hon bredde sig en ostmacka till lunch. Det var nämligen första gången som jag inte kommit när osten tagits fram ur kylskåpet. Hon trodde att jag sov tungt i soffan nere i källaren, och tänkte lite vemodigt att jag nog höll på att bli gammal, och inte hörde så bra.

Sen gick hon ut i badrummet och blev jättesnopen, och skamsen hoppas jag, över att hitta mig där. I tre timmar hade jag legat där och väntat. Och väntat. "Du kunde ju ha pipit lite, som du brukar", sa hon anklagande. Men jag uthärdade mitt martyrskap. Har jag tur så kan jag utnyttja mattes dåliga samvete till att tigga mig till något extra gott de närmaste dagarna.

I kväll på promenaden fyrade någon av en dunderraket bara ett 30-tal meter från där matte och jag gick.   Hela himlen lystes upp och matte hoppade högt.

Själv la jag benen på ryggen och satte av i full fart därifrån. Ja, så full fart man kommer upp i när man har en matte att släpa på i kopplet.

Jag lyckades hindra matte från att följa sin första ingivelse, att vråla åt dynamitarderna. Jag hejdade också hennes andra reaktion, att vilja strypa dem.  

De stod ju bakom ett hus och såg ju inte när vi kom på gatan. Ett jäkla sätt är det i alla fall!

Som tur är hämtade jag mig ganska snabbt, så att jag hann njuta av den nyfallna snön. Inget är som nysnö, smälter som, ja som snö på tungan. Fast kissnödig blir man. Så nu måste jag nog ut igen. Hoppas det är tyst ute...

Eftersom matte först i dag haft tid att lägga över bilder i datorn, så kommer här en liten kavalkad av veckans bilder.

Först lite vinterbilder. Stockholm har ju varit inbäddad i ett rejält lager rimfrost, som tyvärr har släppt i dag. Nu är träden mörka och tråkiga igen. Tur att vi har bilderna kvar så vi minns hur vackert det har varit:

Träd på vår gata

Frostkant på björnbärsbladen.

Så här vackert var det när vi körde till söket i går morse

Vit himmel, vita trädgrenar

I torsdags testade matte att ta lite nattbilder med nya stativet. Här är ett träd vid lydnadsplanen på Norsborgs hundklubb.

Bilderna blev lite gula

Förmodligen beror den gula färgen på de kraftiga strålkastarna som lyser upp planen. Matte testade olika inställningar, för att försöka fånga den blå färgtonen som hon uppfattade med ögat, men det gick inte alls.

När hon försökte göra bilden blåare i Photoshop såg det ut så här, inte särskilt naturligt.

Och så några bilder från söket.

När det vinter är det skönt med ett täcke efter arbetspasset, även om man är en välpälsad collie som Eddie.

Det blev inte så mycket bilder eftersom matte var figurant också. Den enda hund hon lyckades fota under själva sökarbetet var Ivan.

 

Mycket snö var det i skogen

Ivan har det ändå bra, men sina långa ben.

Efter söket avstod matte från fikat, för att jag skulle få rasta av mig lite innan vi åkte hem. Och tur var det, för jag kissade nog ut ett par liter. Det blir så när man satt i sig en massa snö.

Ahh, äntligen!  Vilken lättnad.

De har glömt att skotta här.

Det är inte lätt att ta sig fram när man är lite "kort i rocken".  Jag ska be dem ploga till nästa sökträning.